Replik

Jerker Söderlinds inlägg borde inte ha publicerats

Förra veckan publicerade bostadspolitik.se en gästkrönika av arkitekt Jerker Söderlind som i hårda ordalag kritiserade arkitektkåren som han menar bär ett stort ansvar för dagens, i hans tycke, ensidiga och undermåliga gestaltningsideal. På Utopias facebooksida reagerade Utopias VD Emma Jonsteg både mot Jerkers synpunkter i sak och mot att bostadspolitik.se valde att publicera Jerkers Söderlinds inlägg. I denna replik från Utopia utvecklar Emma Jonsteg, Jesper Lövkvist och Mattias Litström sin kritik både mot Jerker Söderlind och bostadspolitik.se. Jerker Söderlind gör sig skyldig till överdrifter och en i långa stycken felaktig historiebeskrivning. Vidare är Jerkers krönika så undermålig i både form och sak att den aldrig borde publicerats, menar författarna.

Vår invändning mot bostadspolitik.se:s publicering av Söderlinds text handlar givetvis inte om ett ifrågasättande av den lagstadgade rätten att få uttrycka sina åsikter. Inga åsikter i frågan är illegitima. Men det innebär inte per automatik att texter som inte har något annat syfte än att jaga uppmärksamhet och uppvigla bör publiceras. Särskilt inte när de bygger på grova förenklingar, felaktigheter och direkta osanningar. Att agera så är att reducera sin roll som redaktör till ett absolut minimum. Med det sagt, så här lyder alltså ingressen till Jerker Söderlinds text:

”Sveriges arkitektkår är en sekt, en samhällsfara och en av orsakerna till den i Sverige utbredda bostadsbristen. Vid sidan om förvaltare av pensionsfonder och telefonförsäljare är arkitekterna den yrkesgrupp som bidrar minst till ekonomisk effektivitet och mänsklig hederlighet. Denna yrkesgrupp åsamkar för egen vinnings och fåfängas skull flest medborgare långvarig och icke reparabel olycka.”

Vi vet, man får ta ett par rejäla andetag innan man är redo att läsa vidare. Då med förhoppningen att musten lite ska ha gått ur skribenten efter en sån urladdning. Men icke, det fortsätter i precis samma stil. Utfall, illa underbyggda konspirationsteorier, glidande antydningar, haltande paralleller till bilindustrin, you name it. Tonläget är genomgående falsett. Den röda tråden att i princip allt elände i vårt avlånga land kan härledas till den svenska arkitektkårens grundmurade inkompetens och illvilja.

Låt oss för en stund göra det jobb som vi anser att bostadspolitik.se borde ha gjort med att dissekera Jerker Söderlinds text innan man retunerade den för en genomgripande redigering. Syftet med det skulle alltså inte vara att strypa en röst som så klart har rätt att bli hörd, utan istället att be textförfattaren underbygga sin argumentation inför en eventuell framtida publicering. Helt enkelt det arbete en redaktör är satt att göra.

Söderlinds text är ett smörgåsbord av de myter, missuppfattningar och överförenklade resonemang som florerar i dagens debatt. Grundbulten för hela resonemanget är att Sveriges arkitekter i dag både får och kan agera precis som de behagar, utan någon större hänsyn taget till någon annan. Deras makt är i princip oinskränkt och de resultat vi ser i dagens samhällsbyggnad ska ses som ett resultat av arkitekternas ofiltrerade ambitioner och materialiserade drömmar. Med parallellen till Le Corbusier gör Söderlind också klart för oss läsare att Sveriges arkitekters självbild och självpåtagna uppgift i dag fortfarande är att agera samhällsingenjörer av miljonprogramssnitt. Ständigt ängsligt sneglande på den ”schwezisk-franske fascistsympatisörens” patentlösningar från 1930-talet som rättesnöre för allt man gör.

Så vad skriver Söderlind egentligen? Och hur håller hans påstående för granskning?

Vi tar det från början. Under inledande rubriken ”Sekt” landar Söderlind i att dagens stadsplanering och arkitektur alltjämt utgår ifrån gammelmodernistiska dogmer och skriften ”Acceptera” daterad 1930. Funktionsseparerade stadsdelar ska hackas upp av motorvägar, kvartersstad ska överges till förmån för ”avlånga bostadsbehållare, kartonghus”.

Det ska snabbt medges att svensk stadsplanering och arkitektur på många håll dras med rejäla kvalitetsproblem. Men är detta påstående verkligen sant? Var byggs det i dag enligt dessa principer? Är det normen? Lyfts den här typen av projekt idag fram och hyllas av den samlade arkitektkåren? Ett par, tre konkreta exempel som stärkte tesen hade varit belysande här.

De som faktiskt har koll på branschen vet att det är den danske arkitekten Jan Gehl som är arkitektbranschens husgud för dagen i stadsbyggnadssammanhang. Och att påstå att kontrasen mellan hans trosläror och Le Corbusiers dogmer är den största tänkbara är knappast någon överdrift.

Vi läser vidare till rubriken ”Samhällsfara”. Här får hela arkitektbranschen klä skott för Gert Wingårdhs uttalande i Dagens Industris TV: ”Tokyo, där hus rivs efter 15 år, är ett exempel på en dynamisk stad”. Söderlinds resonemang fortsätter: ”Denna lättsinniga och ansvarslösa hyllning till resursslöseri förklarar delvis varför arkitekter från 1960-talet till idag lånar sig till att ersätta vackra och älskade byggnader med fula och kvadratmetermaximande (sic) betonglådor.”

Stämmer det att Sveriges arkitekter i dag, som kår betraktat, är massrivningsivrare? Att man driver på för att nyproducerade byggnader ska rivas inom ett par decennier för att skapa dynamiska städer? Är sanningen inte den att de som driver på för rivningar betydligt oftare är fastighetsägare och byggherrar? Och emellanåt även kommuner? Vad förklarar annars de väldigt långa pauserna mellan utspelen om fler rivningar från Sveriges arkitekter? Om det hade funnits fler färska exempel att tillgå än nestor Wingårdhs uttalade önskan om kortare livstid för våra byggnader från svenska arkitekter så hade vi gärna tagit del av dem. Men frånvaron av fler såna uttalanden i Söderlinds text förklaras enklast av att de helt enkelt inte existerar, snarare än skribentens slarv eller lättja.

Och när det handlar om att kvadratmetermaximera betonglådor så är det knappast något arkitekter älskar mest av allt. Faktiskt precis tvärtom. Det som driver fram dagens höga exploateringstal handlar om å ena sidan kommunens riktlinjer och krav och å andra sidan byggherrarnas pressade kalkyler. Att detta skulle ha undgått redaktionen bakom bostadspolitik.se håller vi för högst osannolikt.

Nästa rubrik följer som en självklarhet: ”Egen vinning”. Återigen får stackars Gert yxan. Den här gången för ett havererat höghusprojekt i Sundsvall. Och slutsatsen? ”ju mer det rivs desto bättre för arkitekterna, desto mer kan de fakturera och desto fler nya fula hus kan de visa upp för kollegor i tidskrifter för inbördes beundran”.

Söderlinds statistik över byggår för de byggnader som i dag jämnas med marken i våra storstäder för att ge plats för nybyggnation lyser med sin frånvaro. Är det en slump? Knappast. För hur stor andel av de hus som rivs i dag är egentligen äldre än, låt säga, 60 år? Faktum är att en mycket stor del av det som idag möter skoporna är byggt på 80-talet, som i 1980, inte 1880. Och rivs de för att arkitekter ”hatar skönhet” och helst av allt vill ställa dit ”fula lådor”? Eller handlar det istället allt som oftast om rena affärsmässiga överväganden från fastighetsägarna i fråga som vet att små fönster, låg takhöjd och daterad gestaltning gör dessa hus till ekonomiska katastrofer? Varför ska vi behöva vara dem som påpekar att detta är rena självklarheter?

Utan att ha någon statistik att luta sig emot är det nog inte heller allt för vågat att påstå att arkitekternas försörjning i dag endast i minimal utsträckning hänger på att omfattande rivning av äldre byggnader måste ske. Absoluta merparten av det som produceras i dag byggs på mark som tidigare inte exploaterats.

Under ”Orsak till bostadsbrist” kan vi läsa ”Arkitektkårens insisterande på att nya hus måste sakna skönhet är en bidragande orsak till att många byggen överklagas och att bristen på bostäder permanentas.” Exemplet Söderlind lutar sig mot här är förslaget till nya Nobel Center på Blasieholmen i Stockholm. Lite märkligt med tanke på att det rör sig om ett förslag som varken är bostäder eller ritat av en svensk arkitekt.

”Folkliga protester” mot nybyggen, som Jerker Söderlind kallar dem, är många gånger inte särskilt folkliga. Inte sällan handlar det om ett relativt fåtal högljudda röster som skrämmer politiker och tjänstemän till att anpassa, ompröva eller avveckla föreslagna projekt. Det stora flertalet människor är typiskt relativt liknöjda, och en och annan till och med entusiastiska. Det gäller även för alla möjliga former av fyrkantiga styggelser ritade av svenska arkitekter. Därmed inte sagt att vissa protester inte är både legitima och till och med önskvärda. Det begås misstag i stadsplaneringen och allt för många byggprojekt dras med brister när det gäller både gestaltningen och kvalitet i genomförandet. Men just bristen på klassisk stil i nyproduktionen är knappast den springande punkten. Och mer klassisk arkitektur därmed inte heller någon patentlösning för att undvika protester i framtiden.

Sanningen när det gäller överklaganden och protester är istället att de allt som oftast är baserade på kategoriska uppfattningar om att en plats inte bör bebyggas över huvud taget, ofta med hänvisning till att naturvärden hotas eller helt enkelt att utsikten från den egna bostaden förstörs.

Vi läser vidare till ”Ekonomisk effektivitet”. Vän av ordning undrar vad liknelsen med bilindustrins produktionsprinciper och svenskt bostadsbyggande gör i denna text. Vilka är över huvud taget de relevanta jämförelsepunkterna? Hade det inte varit enklare att istället peka på en god förebild inom byggindustrin? Men svaret är nej, det hade det inte. Och orsaken är helt enkelt att de byggföretag som lyckats kopiera bilindustrins modell med en bottenplatta som kan anpassas för att utgöra grunden för ett större antal bilmodeller inte finns. I alla fall inte på ett kostnadseffektivt sätt som dessutom resulterar i högkvalitativa produkter i en stil som faller Jerker Söderlind med flera på läppen. Om de hade gjort det så hade arbetslöshetsstatistiken hos bland annat arkitekter, fastighetsutvecklare och byggarbetare i dagens Sverige sett helt annorlunda ut.

Att beskylla arkitekterna, vars födkrok i mångt och mycket handlar om att sälja timmar, för att inte ta fram de standardlösningar som ska utgöra mallen för alla framtida husbyggen är dessutom minst sagt märkligt. Den enda rimliga slutsatsen borde väl vara att detta är ett ansvar och en utveckling som borde drivas av byggföretagen och fastighetsägarna? Och så sker ju också sedan mycket lång tid tillbaka. Med minst sagt blandat resultat på kvaliteten och alltid med mycket stora utvecklingskostnader, precis som i fallet med bilindustrin.

Dessutom är ju det som appellerar till folk i klassisk arkitektur, utöver vacker gestaltning, i mångt och mycket en följsam platsanpassning, gedigna material och ett gammaldags gediget hantverk. Den som ena stunden skriker om att det ska byggas i klassisk stil och i nästa stund ondgör sig över bristen på standardisering, rationalisering och prefabricering i dagens arkitektur har därför lite av en bevisbörda att hantera när det gäller att redogöra för hur dessa två aspekter ska kunna samexistera. Att skuldbelägga utan någon saklig grund är enkelt, att presentera verklighetsförankrade, trovärdiga och konstruktiva lösningar för vägen framåt desto mer krävande. Men det är vad debatten lider akut brist på idag.

Innehållet under ”Mänsklig hederlighet” lever sedan inte riktigt upp till vad rubriken förefaller efterlysa. Här blir Söderlinds text ren buskis i vad som ska likna en komisk avrundning. Detta innan textens oundvikliga coup de grâce under den ödesmättade överskriften: ”Långvarig och icke reparabel olycka”.

Söderlind refererar här arkitektkårens branschorgan. ”Enligt arkitekternas egen tidning ”Arkitekten” bor Sveriges arkitektkår inte som de ritar. 27 procent bor i hus byggda före 1930. 50 procent bor i lägenheter eller småhus byggda 1950 eller tidigare.” Slutsatsen blir förutsägbart drastisk på ett manér vi vid det här laget har lärt oss känna igen allt för väl: ”Så kallad ”modern arkitektur” är något arkitekter gör mot andra, inte något de själva vill bli utsatta för.” Den som hängde med i den inte allt för avancerade sifferexercisen ovan kan enkelt konstatera att hela 50 procent av Sveriges Arkitekter alltså väljer att bo i bostäder byggda 1950 eller senare. Merparten av dessa producerade under 60- och 00-talet. Det måste ju ses som rent häpnadsväckande siffror och, faktiskt, rent självskadebeteende mot bakgrund av Söderlinds slutsats att modern arkitektur är ett straff arkitektkåren kollektivt mätt ut åt övriga befolkningen.

Men det här är gammal skåpmat. Den här statistiken har de senaste åren vevats runt på nätet som ett bevis för att dagens svenska arkitekter:

• Egentligen avskyr allt de producerar i modern stil (samtidigt som de märkligt nog stoltserar med det, självförverkligar sig genom det och kategoriskt vägrar att producera något i klassisk stil).
• Eftersom de inte producerar historiserande arkitektur måste antas hata arkitektur i äldre stil (samtidigt som de märkligt nog ändå alltid väljer att bo i hus i klassisk stil när de själva får välja).

För den som inte regelbundet vistas i den ekokammare som de sociala mediernas kommentarsfält är, förefaller det inte helt självklart hur de här resonemangen går ihop. Att Söderlinds text får sin kröning med ett citat av George Orwell känns därför milt uttryckt lite magstarkt. En frestas nästan till att föreslå ett mer passande citat från samma kloka upphovsman, men i det här fallet från romanen 1984: ”Dubbeltänk innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna.”

Med det lämnar vi Söderlinds text och går över till några allmänna reflektioner om debattklimatet och publicistik.

Dagens mytbildning kring att det inte finns arkitekter som inte får utslag av att förverkliga historiserande projekt är helt enkelt inte sant. Se på duktiga Spridd, se på lika duktiga Okidoki och se inte minst på ett en lång rad privatbostadsarkitekter som verkar mer i klassisk tradition. Och om det från beställarsidan hade funnits någon efterfrågan att tala om så hade vi varit betydligt fler kontor som med stor glädje tagit oss an dessa uppdrag. (Under mer än tio års tid har vi på Utopia Arkitekter ännu inte fått frågan att producera något i klassisk stil, vilket är något vi har gemensamt med absoluta merparten av våra kollegor.)

En vanligt återkommande, om än ofta underförstådd, tanke i debatten är att de stackars byggherrarna gång på gång luras upp på läktaren av illvilliga och egennyttiga arkitekter. Den här föreställningen är faktiskt rent häpnadsväckande för den som söker ens en antydan till substans i argumentationen. Dessa kolossföretag, inte sällan med omsättning i mångmiljardklassen, bemannade med svenskt näringslivs vassaste befälhavare, styrs vind för våg till suboptimerade lösningar. Och vem lotsar dem dit? Sveriges arkitektkår så klart, vilka annars? Man undrar i sitt stilla sinne två saker:

• Hur kommer det sig att ingen underrättat aktieägarna om att detta får pågå utan åtgärd år efter år.
• Vilka byggherrar är beredda att skriva under på den här verklighetsbeskrivningen?

bostadspolitik.se är ett lovvärt initiativ. Men för att leva upp till syftet och ambitionen att ”stimulera men också fördjupa debatten om bostadspolitik och samhällsbyggnad” krävs ett mer aktivt redaktörsskap än att trycka på forwardknappen när ett debattinlägg dimper ner i mejlboxen. Något bostadspolitik.se i vanliga fall hanterar med den äran. Löst tyckande kan vem som helst leverera, men det innebär ingen skyldighet för en seriös publicist att publicera det. Och att när det är påkallat efterfråga en mer sansad och saklig ton är ingen begränsning av yttrandefriheten. Det är tvärtom en insats som både är avsändaren till gagn och som dessutom tjänar till att lyfta nivån på debatten.

Jerker Söderlind levererar inte sin text i ett vakuum. Att välja bort att se den i sitt sammanhang må verka rätt som ett iskallt kortsiktigt övervägande i klickonomins tidevarv. Men debattklimatet är i dag uppskruvat, hetskt och emellanåt hatiskt. Drivet av absoluta uppfattningar, grova förenklingar och i många fall objektivt sett helt felaktiga uppfattningar om verkligheten. Vi har full förståelse för att bostadspolitik.se behöver fler ögonpar på sin sajt för att rättfärdiga ägarnas löpande finansiering och hitta sitt existensberättigande i medielandskapet. Men att torgföra texter som driver ner debatten till nya lågvattenmärken är knappast en långsiktig lösning för att stödja det uttalade syftet med sajten.

Vi är ett av de få arkitektkontor i landet som under lång tid ägnat oss åt att kritisera dels arkitektkårens arbete och dels ambitions- och genomförandenivån på stora delar av den stadsplanering och arkitektur som produceras i Sverige i dag. Här har även byggherrar och kommuner genom åren fått sin beskärda del av vår kritik. Men att vi varit kritiska innebär inte att vi tycker att allt är uselt. Det innebär däremot att vi tycker att det finns ett mycket stort utrymme för förbättringar.

Vi är också medvetna om att vi som arkitekter har ett stort ansvar i det arbete som görs. Men vi har aldrig kritiserat i syfte att göra ner någon. Alldeles oavsett om kritiken riktats inåt kåren eller utåt. Vi har alltid gjort det i ett syfte som handlar om att lyfta blickarna och peppa våra arkitektkompisar och andra branschkollegor att sikta högre. Vi har aldrig ratat någons åsikter eller deras rättighet att uttrycka dem på grund av deras smakpreferenser. Vi har aldrig hemfallit åt förakt och hat.

Det uppskruvade tonläget i arkitekturdebatten måste dämpas om vi ska få till en framåtriktad rörelse. De senaste årens demonisering av arkitektkåren och skyttegravskriget där ”modernistisk” arkitektur ställs mot ”klassisk” arkitektur resulterar i en pseudodebatt som stjäl allt strålkastarljus från den riktiga ödesfrågan. Den som handlar om hur vi ska lyfta kvaliteten på det som byggs över hela linjen, alldeles oavsett i vilken del av landet det byggs och i vilken arkitektonisk stil det utförs.

Vi vädjar därför om hyfsning i debatten. Där har vi alla ett ansvar, inte minst publikationer som bostadspolitik.se. Så låt oss nu eftersträva ödmjukhet, seriositet och ärlighet. Hos oss själva och andra. Det kommer säkert inte sluta med att vi alla sjunger i samma kör men det kommer definitivt att skapa bättre förutsättningar för att sprida korrekt information och kunskap. Och inte minst att vi når slutsatser, kompromisser och konkreta resultat som står i bättre proportion till all den tid och kraft som investeras i debatten.

Emma Jonsteg, Mattias Litström och Jesper Lövkvist, Utopia Arkitekter.

Redaktionens kommenterar:
Det viktigaste först. Tack till Emma och Jesper som levererat ett intressant och läsvärt inlägg för alla som är intresserade av bostadspolitik och samhällsbyggnad. När det gäller kritiken mot att bostadspolitik.se publicerade Jerkers inlägg delar vi dock inte Emma och Jespers synpunkter. Jerker valde förvisso att svinga yvigt mot arkitektkåren som sådan och fällde ett antal hårda omdömen i sak. Dessa uttryck menar vi emellertid ryms inom de vida ramar som gäller för de principer för tryck- och yttrandefrihet som tillämpas i Sverige. Bostadspolitik.se har som policy att publicera alla inlägg som vi menar har relevans i den allmänna debatten och som inte innehåller kränkande påhopp eller tillmälen mot enskilda personer. Det är uppenbart att Jerkers inlägg engagerat läsekretsen. Den som tar del av samtliga inlägg som publicerats kanske rentav delar vår uppfattning att publiceringen vidgat debatten med flera intressanta och berikande inlägg. Nästa vecka ges Jerker Söderlind utrymme för en slutreplik. Redaktionens tack till samtliga skribenter.

 

Dela på social medier

 
 

1 Trackback

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs vidare inom "Debatt"

Slutreplik

Att tänka fritt är stort men att tänka rätt är större

Inför Sveriges Arkitekters nästa årsmöte kommer jag att lägga fram en motion där punkt fyra föreslås ersättas av följande skrivning: ”Arkitektens arbete och kompetens värderas högt av medborgarna”. Det skriver Jerker Söderlind i sin slutreplik där han bemöter kritiken från Utopia och Sveriges arkitekter.

Läs vidare »

Debatt

En egen bostad är ingen mänsklig rättighet

”Rätten till bostad” är enligt FN:s konvention en mänsklig rättighet, något som vi individualister har förväxlat med rätten till en egen bostad. Det skriver Alma Jacobson, Arkitekt och grundare av Mondialma, i en debattartikel där hon kritiserar vår jakt på tillväxt och förespråkar en cirkulär ekonomi.

Läs vidare »

Slutreplik

Hovrättsbeslut har betydelse för framtida mål

Hyresgästföreningen vill inte stå för sin argumentation, till den grad att ingen av dess företrädare valt att signera deras replik på min tidigare debattartikel om den nya hovrättsdom som slår fast att bostadsrättpriserna kan anses vägledande i bedömningen av hyresgästernas värdering av ett läge och därmed styra hyresutvecklingen. Även om Hyresgästföreningen inte längre vill stå för sin argumentation så har hovrättens dom betydelse för framtida mål. Det skriver Nathalie Brard, chef hyresmarknad Fastighetsägarna Stockholm.

Läs vidare »

Debatt

Skuldbelägg inte skuldkvoten

Riksbanken och Finansinspektionens analys av hushållens skuldsättning bör inte så ensidigt fokusera på skuldkvoten utan också väga in hushållens räntebetalningsförmåga och höga sparande. Det skriver Robert Boije, chefsekonom på SBAB, i en debattartikel med anledning av Riksbankens och Finansinspektionens senaste stabilitetsrapporter.

Läs vidare »

Replik

Lundström: Arkitektutbildningen borde breddas

På 60-talet var arkitektutbildningen snarare en variant på ingenjörsutbildningen, det gav fördjupad förståelse och bredare karriärmöjligheter. Kanske borde också dagens arkitektstudenter läsa grundläggande fastighetsjuridik, fastighetsekonomi och projektledning? Det frågar sig Stellan Lundström, professor emeritus i Fastighetsekonomi, med anledning av Jerker Söderlinds krönika.

Läs vidare »

Debatt

Bostadsrättspriserna ska styra hyresnivåerna

Av en ny hovrättsdom framkommer att hyresgästernas allmänna värdering av ett läge går att finna i bostadsrättspriserna på den aktuella platsen. I praktiken innebär det alltså att bostadsrättspriserna kan styra hyresutvecklingen framöver. Det skriver Nathalie Brard, chef hyresmarknad Fastighetsägarna Stockholm.

Läs vidare »

Debatt

Rättvisare kreditrestriktioner: 3 konkreta förslag

Kreditrestriktionerna har knäckt marknaden för nyproducerade bostäder. Det skriver Svante Jonsson, regional director för JLL i Stockholm. Svante ger 3 konkreta förslag på hur kreditrestriktionerna skulle kunna förändras för att minska hushållens skulder på ett mer effektivt sätt samtidigt som den unga generationen främjas.

Läs vidare »

Debatt

HGF: Ansvaret för bostadsbyggandet ligger på kommunerna

Trots att bostadsbyggandet ökat ordentligt i Stockholmsregionen de tre senaste åren så är det inte tillräckligt. Det byggs fortfarande för lite och det byggs inte för dem som behöver det mest. Simon Safari och Annika Billström från Hyresgästföreningen region Stockholm menar att det är samhällets uppgift att lösa situationen och att det yttersta ansvaret faller på kommunerna som måste agera nu.

Läs vidare »

Debatt

Fastighetsbranschen leker ”Finn fem fel”

Bostadsmarknaden saknar inte brist på innovationer. Problemet är att innovationer möter stort motstånd och trots att de förverkligats med stor framgång får de sällan spridning. I fastighetsbranschen leker man gärna ”finn fem fel” och avfärdar förslag på löpande band med motiveringen att det inte är i linje med hur man brukar göra. Det skriver Ulf Nyqvist, tidigare vd för Botkyrkabyggen och en av grundarna till konceptet Andelsägarlägenhet.

Läs vidare »

Debatt

Stora samhällsvinster med delägande i miljonprogrammet

Delägarboende bidrar med lösningar på några av bostadsmarknadens största problem samtidigt som positiva ekonomiska effekter uppnås för såväl stat som kommun. Att skapa blandade upplåtelseformer i våra miljonprogram har aldrig varit mer angeläget. Genom att erbjuda hushållen att blir delägare skapas snabbt betydande samhällsvinster och hållbara bostadsområden. Det skriver Henrik Friman, VD Andelsägarbolaget och Ulf Nyqvist, Fastighetsutvecklare och fd VD för AB Botkyrkabyggen.

Läs vidare »

Debatt

V: Sverige behöver ett statligt byggbolag

I den sista delen av vår valspecial besvarar Nooshi Dadgostar som är bostadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet frågan; Vad skulle du göra under nästa mandatperiod om ert parti får regeringsmakten och du blir bostadsminister? Bland svaren återfinns bland annat större statliga subventioner till byggandet av hyresrätter, införandet av ”vänsterhyror” vid nyproduktion samt starta ett statligt byggbolag.

Läs vidare »

Debatt

En bostadspolitik som för Sverige framåt

Bostadspolitiken måste prioriteras högre. Utmaningarna är många och det behövs en blocköverskridande överenskommelse. Vid en överenskommelse vill Centerpartiets bostadspolitiska talesperson Ola Johansson utgå från fyra hörnstenar; en ökad rörlighet, en ökad byggtakt, lägre boendekostnader och stöd till hushållen.

Läs vidare »

Debatt

Kära dagbok – Robert Hannah summerar 4 år som bostadsminister

Vad skriver Robert Hannah, liberlernas bostadspolitiska talesperson, i sin dagbok den 10 september 2022? Jo, efter fyra år som bostadsminister summerar han sina mest framgångsrika satsningar på att skapa tryggare bostadsområden och en bostadsmarknad tillgänglig för alla. I vår valspecial kan du läsa mer om satsningarna och resultaten.

Läs vidare »

Valspecial

Sverige behöver en rättvisare bostadsmarknad

Johan Löfstrand, bostadspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, vill att fler ska ha råd att bo i det som byggs idag. Om socialdemokraterna får bilda regering och han blir bostadsminister efter valet så vill han fokusera på att skapa en mer rättvis bostadsmarknad där bostadspolitiken får en central roll som fördelningspolitiskt verktyg. Hyresrätten behöver värnas och idén om marknadshyror motarbetas.

Läs vidare »

Debatt

Det krävs bostadspolitiska samtal efter valet

Det räcker inte med att bara bygga fler bostäder, vi måste också se till att nyproduktionen kan efterfrågas och att rörligheten i det befintliga beståndet ökar. Dagens kreditrestriktioner motverkar både efterfrågan och rörligheten, samtidigt som den stänger vissa hushåll helt utanför marknaden. Det räcker inte längre med en god lön och bra framtidsutsikter för att garanteras tak över huvudet. Det skriver Erik Wikander som är vd för Mäklarhuset.

Läs vidare »

Valspecial

Låt fler bo i ett hem de valt med hjärtat

Om Caroline Szyber, bostadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, skulle bli bostadsminister vill hon bjuda in till bostadspolitiska samtal. I vilka alla frågor, även samtliga partiers hjärtefrågor, måste lyftas och ifrågasättas. Caroline har ett tydligt mål med sin politik; sätt människans drömmar i fokus och möjliggör för fler att äga sin bostad.

Läs vidare »

Valspecial

Möjliggör för fler att äga sitt boende

Goda villkor för hushåll att både hyra och äga sin bostad är en förutsättning för en fungerande bostadsmarknad. Idag råder en stor brist på bostäder av båda slagen vilket Moderaternas bostadspolitiska talesperson, Mats Green, vill lösa genom omfattande regelförändringar. Green lyfter också att det på lång sikt är billigare att äga sin bostad än att hyra densamma. Utvecklingen, där kreditrestriktioner i kombination med höga bostadspriser gör det allt svårare att köpa en bostad tycker han därför är oroväckande. För att möjliggöra för fler att äga sin bostad föreslår Green möjlighet till ombildning från hyresrätt till ägarlägenhet men också hyrköp.

Läs vidare »

Valspecial

SD: Trygga bostäder kräver en stärkt polis och en nollvision för asyl- och anhöringinvandringen

I andra delen av vår valspecial skriver Roger Hedlund, bostadspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna, att om han blir bostadsminister vill han skapa tryggare bostadsområden. Dit når vi enligt Hedlund genom att underlätta och stärka den polisiära närvaron i våra utanförskapsområden, avskaffa EBO-lagen och införa en nollvision för asyl- och anhöriginvandring. Vidare vill Sverigedemokraterna också öka byggandet genom större konkurrens i byggsektorn och riktade investeringsbidrag för ny- eller ombyggnation av bostäder till äldre.

Läs vidare »

Valspecial

Gröna bostäder att älska – åt alla

Med mindre än fyra veckor kvar till valet startar vi vår valspecial. Bostadspolitik.se kommer att ge de bostadspolitiska talespersonerna för samtliga riksdagspartier möjlighet att besvara frågan; vad skulle du göra under nästa mandatperiod om ert parti får regeringsmakten och du blir bostadsminister? Först ut är Emma Hult, Miljöpartiet.

Läs vidare »

Debatt

Glömt i bostadsdebatten!

Stellan Lundström

Den socialdemokratiska rapporten ”en ny social bostadspolitik” saknar en vision om bostädernas och städernas kvalitet. ”Ska vi återigen ‘bygga en miljon bostäder på 10 år’ då måste en stadsbyggnadsvision vara vägledande för byggandet”, skriver Stellan Lundström, Professor emeritus i fastighetsekonomi, KTH. Stellan Lundström välkomnar dock arbetsgruppens i grunden positiva syn på det ägda boendet och framhåller att digitaliseringen kan vara på väg att röja väg för nya affärsmodeller som ställer gamla föreställningar på ända.

Läs vidare »

Debatt

Flera intressanta idéer i den socialdemokratiska expertgruppens förslag till en ny social bostadspolitik

Jan-Ove Östbrink

Rapporten ”En ny social bostadspolitik” från den socialdemokratiska expertgruppen innehåller en rad intressanta förslag att diskutera framöver när de politiska partierna, förhoppningsvis efter valet, kan återuppta samtal om den framtida bostadspolitikens inriktning och innehåll. Rapporten ger också läsaren en bra bild av hur efterkrigstidens bostadspolitik formades och hur den av nödvändighet kom att behöva förändras, skriver Jan-Ove Östbrink, till vardags bostadspolitisk expert på Sveriges Kommuner och Landsting. Östbrink menar att den gamla politiken kom att ersättas av ett mindre väl fungerande och illa sammansatt lappverk som bidragit till dagens problem och välkomnar s-gruppens ambition att ta ett helhetsgrepp.

Läs vidare »

Debatt

En ny social bostadspolitik? Nej, men en bra början.

Ingemar Bangtsson

S-rapporten, ”en ny social bostadspolitik” levererar en bra problemanalys och flera goda målbeskrivningar men deras förslag orkar inte helt i mål, menar Ingemar Bengtsson, Universitetslektor vid Avdelningen för Fastighetsvetenskap, Lunds Universitet. Ingemar Bengtsson ifrågasätter gruppens allmänna strävan att samhället ska öka den samlade bostadskonsumtionen och efterlyser i följande kommentar mer fokus på prioriteringar och svar på hur det befintliga beståndet kan användas bättre.

Läs vidare »

Debatt

Ambitiöst helhetsgrepp av den socialdemokratiska expertgruppen men hyressättningssystemet måste upp på bordet

Martin Lindvall

Den socialdemokratiska expertgruppen tar ett ambitiöst helhetsgrepp som manar andra partier att ta sig an bostadsfrågan med större allvar, menar Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna. Gruppen borde dock fördjupat analysen av situationen för de ”mest utsatta” och vidare borde gruppen vågat ta i frågan om hyressättningssystemet, skriver Martin Lindvall angående den färska s-rapporten, En ny social bostadspolitik.

Läs vidare »

Debatt

Strandnära bostäder hotar inte miljön

Leif Byman

Sverige har med alla sina sjöar och sin stora skärgård en unik möjlighet att bygga strandnära bostäder utan att för den delen hota miljön. Att strandskyddet förändras för att möjliggöra fler bostäder nära vattnet är en förutsättning för att landsbygden ska utvecklas och bostadsbristen lindras. Det skriver Leif Byman, fd länsråd.

Läs vidare »

Debatt

Att lösa hyressättningssystemets problem borde ligga i Hyresgästföreningens intresse

Nathalie Brard och Tomas Ernhagen

En oberoende tvistelösning med tydliga direktiv om vad hyran ska baseras på går inte att jämföra med en oberoende ordförande i Hyresmarknadskommittén. Det nuvarande hyressättningssystemet har inbyggda systemfel, att lösa dem borde ligga också i Hyresgästföreningens intresse. Det skriver Nathalie Brard och Tomas Ernhagen i sin slutreplik.

Läs vidare »

Debatt

Hyresgästföreningen: En oberoende tvistelösning gör ingen nöjd

Erik Elmgren

Med en oberoende tvistelösning riskerar vi att få ett utfall som inte gör någon av parterna nöjd. Dagens hyresförhandlingssystem erbjuder många friheter, parterna kan avgöra vad som ska ligga till grund för förhandlingarna, skapa lokala hyressättningsmodeller och system för tvistelösning. Det skriver Erik Elmgren, förhandlingschef för Hyresgästföreningen, i en replik till Fastighetsägarna.

Läs vidare »

Debatt

Fastighetsägarna: oberoendet är nödvändigt, men inte tillräckligt

Nathalie Brard och Tomas Ernhagen

För att kunna förvalta bostadshyresrätter på ett långsiktigt och seriöst sätt när ekonomin växer och kostnader ökar, måste den allmänna hyresnivån få följa med den samhällsekonomiska utvecklingen. Idag finns det inget regelverk som säkerställer detta. Det stora problemet är att det saknas en fungerande tvistelösning men också en samsyn om vilka grunder som skall styra hyresutvecklingen. Det skriver Nathalie Brard och Tomas Ernhagen från Fastighetsägarna.

Läs vidare »

Debatt

En ny samverkansmodell kan minska bostadsbristen

Kommunerna har dålig insikt i hur bostadsutbudet ser ut i relation till bostadsbehovet. Att förändra bostadsförsörjningslagen så att den ställer krav på att stat, landsting/region och dess kommuner möts i en ny samverkansmodell skulle på sikt kunna bidra till att minska bostadsbristen. Det skriver Hanna Wiik, särskild utredare, och Lars Arell, huvudsekreterare, med anledning av betänkandet Ett gemensamt bostadsförsörjningsansvar, SOU 2018:35.

Läs vidare »

Debatt

Endast 30 procent av Stockholmarna kan hyra nyproducerad hyresrätt

Linda Lövgren

Att blanda upplåtelseformer vid nyproduktion är inte nog för att minska segregationen. Idag är det bara en tredjedel av stockholmarna som har de inkomster som krävs för att få hyra en nyproducerad lägenhet av en privat fastighetsägare. Ca 60 procent av stockholmarna klarar Stockholms kommunala bostadsbolags inkomstkrav. Det skriver Linda Lövgren, bostadsanalytiker, WSP Analys & Strategi.

Läs vidare »

Debatt

Bara för att lite täthet är bra betyder det inte att ännu mer täthet är bättre

Simon Westberg

Debatten om behovet av att förtäta våra städer behöver nyanseras. Istället för att prata om hög täthet bör vi prata om optimal täthet. Våra svenska städer kan inte jämföras med Los Angeles, enligt forskningen finns inga stora vinster av att förtäta våra städer ytterligare. Det skriver Simon Westberg (Kd), ledamot i Uppsalas plan- och byggnadsnämnd.

Läs vidare »

Debatt

Hyresgäster ska inte tvingas flytta efter en renovering

Daniel Carlenfors

När hyresfastigheter renoveras görs ofta standardförbättringar vilket möjliggör för fastighetsägaren att höja hyran. Ibland så mycket att vissa hushåll har svårt att bo kvar. Föreningen Alla ska kunna bo kvar anser att alla hyresgäster ska kunna välja ett noll-alternativ. Ett alternativ som innebär att hyran förblir oförändrad då lägenheten bara underhålls och inte får högre standard, det skriver föreningens ordförande Daniel Carlenfors.

Läs vidare »

Debatt

Hyresrätten bör inte vara en prioriterad mottagare av statliga subventioner

Stellan Lundström

Regeringens investeringsstöd till byggandet av hyresrätter möter ofta kritik för att det är utformat på ett oattraktivt och ineffektivt sätt. Men bör staten över huvud taget subventionera hyresrätten som upplåtelseform? Hyresrätten har en viktig plats på en fungerande bostadsmarknad men det finns skäl att ifrågasätta om det är den optimala boendeformen för ekonomiskt svaga. Det finns starka argument för att fler istället ska äga sin bostad, skriver Stellan Lundström, professor emeritus i Fastighetsekonomi.

Läs vidare »

Slutreplik

Less is more: en mindre allmännytta ger större samhällsnytta

Ingemar Bengtsson och Fredrik Kopsch

SABO:s historiebeskrivning är felaktig. Allmännyttan spelade en roll under efterkrigstiden fram till 70-talet då privata aktörer bortreglerades. Sedan liberaliseringen gör allmännyttans nuvarande roll ingen nytta. SABO är också fel ute i sin analys av vårt förslag om en smalare och vassare roll för allmännyttan. Det skriver Ingemar Bengtsson och Fredrik Kopsch i sin slutreplik där de också bemöter SABO:s argument punkt för punkt.

Läs vidare »

Replik

SABO: Ni har missat nyttan med allmännyttan

SABO:s kombohus.

Kommunerna har bostadsförsörjningsansvar och ett viktigt verktyg för att klara av det är de allmännyttiga bolagen. Allmännyttan har ett samhällsansvar och minskar segregationen men bidrar också med innovation och konkurrens. Det skriver Anders Nordstrand, Åsa Johansson, Carin Ramneskär och Helén Ohlsson från SABO i en replik på Bengtsson och Kopschs senaste debattartikel.

Läs vidare »

Debatt

Hyresgästföreningen: vi vill ha en regional allmännytta i Stockholm

Henrik Ludvigsson och Simon Safari

Regionerna får en allt viktigare roll för ett lands utveckling. Vi bor i en kommun och arbetar i en annan, dagens infrastruktur gör avstånden små. Det är inte längre motiverat att begränsa de allmännyttiga bolagen till att verka inom en kommun. En regional allmännytta bör därför införas i Stockholm skriver Simon Safari och Henrik Ludvigsson från Hyresgästföreningen region Stockholm.

Läs vidare »

Debatt

Idéer för en nyttig allmännytta

Ingemar Bengtsson och Fredrik Kopsch

Allmännyttans funktion behöver förändras. Det saknas skäl, och är rentav skadligt, att kommunerna har så stora hyresrättsbestånd. Kommunalt ägda bostäder bör tilldelas dem som inte kan efterfråga en bostad på marknaden, en hörnsten i en social bostadspolitik. Det skriver universitetslektorerna Ingemar Bengtsson och Fredrik Kopsch som arbetar vid avdelningen för Fastighetsvetenskap på Lunds Universitet.

Läs vidare »

Slutreplik

Frigör det kollektiva förhandlingssystemets potential

Tomas Ernhagen, Nathalie Brard och Christoffer Börjesson

I en replikFastighetsägarnas tidigare artikel här på Bostadspolitik.se påstår Hyresgästföreningens företrädare Erik Elmgren och Per Björklind att Fastighetsägarna anser att hyresrätten är ett andra rangens boende. Det är inte sant skriver Fastighsteägarna i sin slutreplik. Däremot finns det risk att det blir så om inte de systemfel som finns i de kollektiva hyresförhandlingarna rättas till.

Läs vidare »

Replik

Hyresgästföreningen: modernisering höjer bruksvärdet och därmed hyran

Erik Elmgren och Per Björklind

Installation av fiber ger visst hyresökning då det höjer bruksvärdet. Hur mycket är upp till parterna att förhandla om och kommer man inte överens i en sådan förhandling kan hyresvärden hänskjuta ärendet till hyresnämnden. Det skriver Erik Elmgren och Per Björklind från Hyresgästföreningen i en replik till Fastighetsägarna.

Läs vidare »

Debatt

Hyresrätten riskerar att bli ett andraklassens boende

Tomas Ernhagen, Nathalie Brard och Christoffer Börjesson

Hyresgästföreningens dominerande förhandlingsposition hindrar fastighetsägare att installera bredband och genomföra andra, för oss självklara, moderniseringar av sina fastigheter. Konsekvensen är att de som bor i hyresrätt riskerar att bli en andra klassens samähllsmedborgare. Det skriver Nathalie Brard, Christoffer Börjesson och Tomas Ernhagen från Fastighetsägarna.

Läs vidare »

Replik

Det krävs en oberoende tvistelösningsfunktion

Nathalie Brard och Tomas Ernhagen

Hyresmarknadskommittén(HMK) är inte ett föredöme. Vi vill ha en oberoende tvistelösningsfunktion. Det är bara så det kollektiva förhandlingssystemet kan fungera som det ursprungligen var tänkt att göra. Det skriver Nathalie Brard och Tomas Ernhagen från Fastighetsägarna.

Läs vidare »

Replik

Politiken ska låta parterna sköta hyresmarknaden

Erik Elmgren

Caroline Szyber är fel ute i sin debattartikel. Fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter kommer inte att stärka hyresgästernas ställning och hyrorna för de nyproducerade bostäderna är redan högre än vad de flesta hushåll klarar av. Dessutom håller parterna på att ta fram en tvistelösning på egen hand, politiken ska inte lägga sig i hyresmarknaden. Det skriver Erik Elmgren, förhandlingschef på Hyresgästföreningen.

Läs vidare »

Debatt

KD vill se ett oberoende medlingsinstitut

Caroline Szyber

Reformera hyresmarknaden. Tillåt fri hyressättning vid nyproduktion och inrätta ett oberoende medlingsinstitut. Under nuvarande villkor finns en risk att allt färre vill bygga hyresrätter. Det skriver Caroline Szyber, ordförande i civilutskottet och Kristdemokraternas bostadspolitiska talesperson.

Läs vidare »

Debatt

Majoriteten stoppar billiga bostäder i Stockholm

Michael Cocozza

Stockholm har, till skillnad från vad den styrande majoriteten anser, goda förutsättningar att få fram hyresbostäder med en låg boendekostnad. Det är ideologiska hinder och en socialistisk byggpolitik som står i vägen, det skriver Michael Cocozza styrelseordförande för Botrygg AB.

Läs vidare »

Debatt

Vi behöver inte ytterligare polarisering

Maria Rankka

Vi behöver en bostadspolitik som får hela landet att leva. Så långt håller Maria Rankka, VD för Stockholms handelskammare, med om buskapet i Ulf Perbos krönika som publicerades i förra veckan. Rankka menar dock att utmaningen inte är av samma slag överallt, därför måste politiken anpassas till de lokala och regionala behoven. Vad som inte behövs är dock ytterligare polarisering mellan stad-land vilket Perbos krönika riskerar att skapa skriver Rankka som istället efterfrågar ett rivande av den osynliga mur som byggts kring Stockholms bostadsmarknad.

Läs vidare »

Debatt

Ogenomtänkta beslut skapar finansiell instabilitet

Linda Jonsson

Utan tillräckliga konsekvensanalyser har kreditrestriktioner införts av politik, myndigheter och banker. Med kreditrestriktionerna i ryggen nekade Swedbank mig bolån med ena handen för att med den andra erbjuda mig dyra blancolån. En låneform som skjuter i höjden nu när möjligheten att få bolån begränsats kraftigt. Är det den effekt som önskats? Det undrar Linda Jonsson, analytiker på Veidekke.

Läs vidare »

Debatt

Kreditrestriktioner i väntan på politiskt mod

Stellan Lundström

Genom historien har bostadspriserna fluktuerat kraftigt till följd av en rad olika faktorer. Däribland av beslut, eller bristen på beslut, tagna av politiker men också av den fristående Riksbanken. Målet om finansiell stabilitet har de senaste åren lett till en rad kreditrestriktioner istället för till de politiskt känsliga förändringarna av fastighetsskatten och ränteavdragen som den svenska bostadsmarknaden behöver, skriver Stellan Lundström, professor emeritus i fastighetsekonomi.

Läs vidare »

Debatt

Dags för Hyresgästföreningen att ta sitt samhällsansvar

Nathalie Brard och Tomas Ernhagen

Om hyressättningssystemet inte förändras – och Hyresgästföreningens veto består – kan hyresrätten redan på 2020-talet vara ett minne blott i Stockholms innerstad. Hyresgästföreningen ignorerar vår frågeställning och slänger sig med rena lögner. Det är hög tid att Hyresgästföreningen tar både debatten och sitt samhällsansvar på allvar menar Natalie Brard och Tomas Ernhagen från fastighetsägarna i sin slutreplik.

Läs vidare »

Debatt

Fastighetsägarnas uppfattning är verklighetsfrånvänd

Erik Elmgren och Per Björklind

”Problemet är alltså inte bara att det är brist på bostäder, utan det är framför allt brist på bostäder som människor har råd att efterfråga. Att då påstå att hyrorna är för låga och att det är Hyresgästföreningen och hyresgästerna som står i vägen för ytterligare höjningar känns mer än lovligt verklighetsfrånvänt.” skriver Erik Elmgren och Per Björklind från hyresgästföreningen i sin replik på fastighetsägarnas debattartikel.

Läs vidare »

Debatt

När ska media syna Hyresgästföreningens veton?

Nathalie Brard och Tomas Ernhagen

Hyresgästföreningen har vetorätt både vid de årliga hyresförhandlingarna och vid hyressättning av nyproducerade bostäder. Individuellt satta hyror vid nyproduktion används inte för att fastighetsägaren vill runda bruksvärdessystemet utan för att Hyresgästföreningens bud inte är tillräckligt för att fastighetsägarens kalkyl ska gå ihop. Hyresgästföreningens rädsla för att få ”för höga” hyror i jämförelsematerialet leder till färre hyresrätter vilket gör det allt svårare för unga att ta sig in på bostadsmarknaden men det leder också till att människor tvingas tacka nej till jobb på grund av bostadsbrist – vilket i förlängningen skadar svensk ekonomi. Det skriver Nathalie Brard och Tomas Ernhagen, Fastighetsägarna.

Läs vidare »

Debatt

Betala det verkliga priset eller bo tillsammans med andra!

Fredrik Kopsch

Enligt Boverkets analys behövs ca 710 000 bostäder till 2025. En analys baserad på två antaganden: Sveriges befolkningstillväxt och hushållens storlek. Normen om att alla singelhushåll ska ha en egen bostad möjliggjordes under 1900-talets andra hälft genom hyresregleringen och allmännyttans utbredning. Idag har Sverige Europas minsta hushåll. Det saknas betalningsvilja för att bygga 710 000 bostäder, istället är det normen som behöver förändras enligt debattören Fredrik Kopsch, Universitetslektor vid LU.

Läs vidare »

Debatt

Uttalandet som finansinspektionen vägrar att kommentera

Som bostadspolitik.se rapporterat om (se gårdagens expertkommentar av Lennart Weiss) avböjer Finansinspektionen att svara på frågor som rör TT:s intervju med Henrik Braconier från den 6 april, nu publicerar vi frågorna som han inte ville besvara.  Lennart Weiss menar i sin kommentar att Finansinspektionen har fel när den hävdar att skattesystemet gynnar ägt boende och ifrågasätter varför Finansinspektionens chefsekonom uttalar sig i politiska frågor. 

Läs vidare »

Debatt

Varför tar Finansinspektionen ställning i politiska frågor?

Lennart Weiss

I samband med att Finansinspektionen den 6 april presenterade sin årliga bolånerapport passade myndigheten på att utveckla sin syn på bostadsmarknaden i olika medier. I en intervju med TT (Tidningarnas Telegrambyrå 6/4) anser Braconier att skattesystemet gynnar ägt boende och att politikerna måste ta ansvar för det. Dels är det i sak felaktigt, dels reser det frågor om hur Finansinspektionen ser på sin roll i frågor av ren politisk karaktär, skriver Lennart Weiss. 

Läs vidare »

Stäng fönstret