Vi klarar klimatomställningen – inte för att vi måste, utan för att vi vill

Smidig transport är en förutsättning för att vardagspusslet ska gå ihop, det vi behöver är dock inte per definition en egen bil utan mobilitet – transportmedel anpassade för och tillgängliga vid behov. Det skriver Anna Lindén, projektledare för 2030-sekretariatet, och Mattias Goldmann, vd tankesmedjan Fores.

Till 2045 ska vi i Sverige sänka våra nettoutsläpp till nära noll. Vår fordonsflotta ska vara fossiloberoende 2030. För transporter innebär det ett skifte till förnybara bränslen, byte till fordon som drivs på dessa och sätt att nyttja dessa fordon som är smartare. Detta fixar vi, så fort vi förstår att det inte bara gör vår luft renare, utan också gör vår vardag mer bekväm.

Och det är möjligt, om vi lär oss nyttja transportslagen på rätt sätt.

Vi kan klara klimatmålen. Vi vill klara klimatmålen. För klimatåtgärder har många mervärden som vi behöver: ren luft, tystare trafikmiljö – och större frihet att använda vår tid. Folkhälsan blir bättre, och framkomligheten ökar för dem som verkligen behöver den.

Men omställningen gynnar inte bara vår hälsa på sikt, utan även vår vardag här och nu.

Under en normal vecka är de flesta av oss både cyklister, bilister, fotgängare och medresenärer – och kanske även sparkcyklister och elmopedister. Transportsätten utgör olika bitar i vardsgaspusslet och vi kan nu för tiden allt oftare välja lösning utifrån behov. Bil och cykel ger oss möjlighet att själva bestämma när och var vi ska starta vår resa. På bussar och tåg kan vi jobba eller vila, efter att vi parkerat på en pendlarparkering. Under dagen kan bilen fortsätta att göra nytta för andra som är med i samma bilpool. Samtidigt kan vi ta en eldriven sparkcykel mellan möten, bussar mellan stadsdelar och taxi tillbaka till tåget.

Snarare än att äga olika fordon kommer allt fler av oss i framtiden istället att ha tillgång till dem. Vi kommer att betala för denna tillgång med ett enda kort, för alla transportslag. På så vis kan vi enkelt välja färdmedel utan att behöva ta ansvar för dem när vi avslutat vår resa.

Många gånger behövs inte ens en resa. Tillgång till bredband och uppkoppling gör att arbeten som kan utföras på distans, kan göras från datorn eller mobilen i högre grad.

Även leverantörer kan dra fördelar av våra nya vanor. Hemkörning av matvaror är idag ett växande alternativ till tidsödande resor till mataffären. Hemkörning kan bli ett alternativ för fler om varorna kan levereras ända in i bostaden. Lösningarna för smarta lås finns och kan utvecklas. Distributören kan då optimera körningarna, och kunden slipper sitta hemma och vänta på leveransen.

Miljön runt många skolor är idag belamrade med föräldrar i bil som släpper av sina barn på morgonen. Trängsel och buller gör skolmiljön osäker, och med fler fordon i omlopp blir även gång- och cykelvägar till skolorna mindre trygga. Då framstår en bilresa med barnet till skolan som mer trafiksäker. En ond cirkel har skapats, som kan brytas om vi tillsammans ändrar vanor.

Omställningen pågår och lösningarna finns. De behöver bara skalas upp.

Många företag och beslutsfattare har börjat förstå hur transportslag och teknik kan samverka och tillsammans fylla behoven i vardagspusslet. Det är avgörande för att gynna hållbart resande.

Att gå från bilism till mobilism ger oss inte bara renare luft, utan också mer frihet. Frihet att bestämma över vår tid samtidigt som nya affärsmöjligheter skapas.

Vi kommer att klara klimatomställningen – inte för att vi måste, utan för att vi vill.

Anna Lindén, projektledare 2030-sekretariatet
Mattias Goldmann, vd tankesmedjan Fores

1 kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Verkligheten och sanningen är brutal mot klimataktivister som är förnekare av rapporter som går emot er ”fanatiska tro”.

    Dagens Nyheter 25 jan 1972 (för 46 år sedan), stor artikel med rubriken:

    ”FN:s ”miljövårdschef” varnar: Vi har tio år på oss att hejda katastrofen.”
    https://www.facebook.com/photo.php?fbid=501992869829115&set=a.102127669815639&type=3

    Året efter 1973, oljekrisen, kungjorde och varnade FN för världen att oljan tar slut år 2000.

    (Enbart under 2017 ökade oljeförbrukningen/produktionen + 1,5% till ofattbara höga nivåer)

    Vilka är de FN/IPCC ”forskare” som ständigt blåljuger?

    Hur många ”nyttiga idioter” tror, varje år sedan 1972, på domedagsprofeterna inom FN/IPCC:
    ”om tio år går världen åt helvete p g a klimatförändringarna”?

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.