I en aktuell intervju i Svenska Dagbladet säger Per Bolund att den bild som vissa försökt måla, av att amorteringskraven skulle dra proppen ur bostadsmarknaden ”visat sig fullständigt felaktigt”. Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke menar att Per Bolund har helt fel och menar att Per Bolunds retorik kvalificerar för en jämförelse med Iraks förre informationsminister Mohammed Said as-Sahaf, även känd som Bagdad Bob.
Kommer du ihåg ”Bagdad Bob”? Hans riktiga namn är egentligen Mohammed Said as-Sahaf. As-Sahaf/ Bagdad Bob, även kallad ”komiske Ali” var Saddam Husseins informationsminister i samband med USA:s invasion av Irak 2003. Sina mindre smickrande smeknamn fick han för sina alltmer bisarra och verklighetsfrämmande uttalanden. När USA:s styrkor intagit och förintat den irakiska armén vid Bagdads internationella flygplats fortsatte han att styvnackat hävda att ”det republikanska gardet krossat de amerikanska styrkorna.”
Frågan måste på allvar ställas om inte svensk politik i Finansmarknadsminister Per Bolund har sin egen version av Bagdad Bob? För läsarna av den här spalten är vindkantringen i bostadsmarknaden knappast en okänd företeelse.
För första kvartalet 2018 redovisades en minskning av antalet påbörjade bostäder i Stockholms län med 42 procent jämfört med samma kvartal föregående år. När SCB (Statistiska Centralbyrån) kom med ny statistik i veckan för årets sex första månader var nedgången i Stockholms län 44 procent, för samtliga storstadsområden 22 procent och för riket som helhet 10 procent. Studerar man säljstatistiken för de största bolagen med redovisning för den svenska marknaden ligger försäljningstappet på minus 50 – 90 procent jämfört med samma period föregående år.
Detta gäller även småhusproducenterna. Intressant nog kan man skönja en större minskning för företag och/eller produkter särskilt framtagna för den minsta plånboken. Det följer mönstret för bostäder i flerfamiljshus där efterfrågan på de minsta lägenheterna minskar mest. Varför då? Jo därför att kreditrestriktioner slår hårdast mot ensamhushåll. Om en singel i Stockholm ska kunna köpa en 1:a med 85 procents belåningsgrad krävs en inkomst på ca 40 000 kr/mån. (Se Veidekke, Den svenska bostadsmarknaden, sid 19, april 2018)
I veckan träffade jag en högt uppsatt representant för SABO-företagen som berättade att de allmännyttiga företagen märker en ”mättnad” även i de regionala marknaderna. Även detta verifieras i SCB-statistiken med stora fall för bostadsbyggandet i Örebro län (minus 70 procent) och Kronobergs län (minus 60 procent).
Här talar vi om en minskning i alla delar av marknaden men inte minst när det gäller nyproducerade hyresrätter. Utvecklingen är knappast förvånande. Alla initierade vet att en nyproducerad hyresrätt, ”allt annat lika”, ger avsevärt högre boendekostnader än motsvarande bostad som bostadsrätt eller villa. Men det hjälper ju föga när summan av alla restriktioner höjt inträdesbarriärerna mot de som står utanför bostadsmarknaden, det vill säga ungdomar, kapitalsvaga, hushåll med lägre inkomster men också mot hushåll som bor i hyresrätt och som skulle vilja byta boendeform.
Allt detta har uppenbarligen gått Per Bolund förbi.
I SvD (tisdag 21/8) heter det att ”Per Bolund skönjer en ny optimism på bostadsmarknaden.”
– ”Det som kritikerna försökte utmåla, att man skulle dra proppen ur bostadsmarknaden (med amorteringskravet, SvD:s anm.), det har visat sig vara fullständigt felaktigt”, säger Bolund till SvD.
”Fullständigt felaktigt”. Det är uppenbart att Bolund vill göra en markering mot undertecknad och andra som med rapporter, artiklar och fakta försökt larma ansvariga politiker och myndigheter om den mycket allvarliga situation som utlösts av de senaste årens kreditrestriktioner.
Vill man vara en smula överslätande skulle man kunna säga att ”Bagdad Bob” (Per Bolund) har rätt i så motto att den senaste utökningen av amorteringskravet inte spelar den helt avgörande rollen. Självklart är det summan av alla åtgärder som nu biter, det vill säga bolånetaket som infördes 2010, bankernas helt orimliga kalkylräntor (ca 7 – 8 procent) i sina kvar-att-leva-på-kalkyler (KALP), amorteringskrav 1 som infördes 2016, bankernas egna skuldkvotstak som sänktes 2016 – 17 samt amorteringskrav 2 som lök på laxen, mars 2018.
Att det är så orsakskedjan ser ut vet givetvis Per Bolund. Ändå ägnar sig såväl Per Bolund men också andra representanter för regeringen samt Finansinspektionen och Riksbanken åt en retorik som knappast kan beskrivas som annat än ren desinformation. Istället för att ta sitt ansvar påstår man att ”efterfrågan i premiumsegmentet planat ut” (Bolund, Erik Thedéen), att ”kreditrestriktionerna slår mot äldre och solventa hushåll, inte ungdomar” (Finansinspektionen) och att ”investeringsbidragen ökat byggandet med 11 000 bostäder” (regeringen).
Självklart kommer alla dessa uttalanden förr eller senare att slå tillbaka. Men det är så dags då. När väl efterklokhetens bleka insikt slagit de ansvariga har redan bostadsbyggandet minskat med 30 – 50 procent, den ekonomiska tillväxten tappat fart i våra växande storstäder och den unga generationen hänvisats till tonårsrummet eller de nya kabiner på 20 kvadratmeter som regeringen presenterat som sin lösning på ungdomars bostadssituation för den kommande mandatperioden.
I en föga uppmärksammad krönika skrev journalisten Viktor Barth-Krohn för ett par år sedan att vi är på väg mot ett ”förhistoriskt klassamhälle” där den unga generationen åter är beroende av gamla pengar eller kontakter. Detta har dock gått vår egen Bagdad Bob helt förbi. På lånad tid väljer han att envist hävda sin egen verklighetsbild. Dessbättre lever vi i Sverige. Alltså kommer det inte att sluta lika illa för Per Bolund som as-Sahaf. Men för oss som verkar i branschen kommer han främst bli ihågkommen som Bagdad Bob, ”mannen som levde i sin egen verklighet”. Tyvärr är det inte särskilt komiskt.