Ambitiöst helhetsgrepp av den socialdemokratiska expertgruppen men hyressättningssystemet måste upp på bordet

Den socialdemokratiska expertgruppen tar ett ambitiöst helhetsgrepp som manar andra partier att ta sig an bostadsfrågan med större allvar, menar Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna. Gruppen borde dock fördjupat analysen av situationen för de ”mest utsatta” och vidare borde gruppen vågat ta i frågan om hyressättningssystemet, skriver Martin Lindvall angående den färska s-rapporten, En ny social bostadspolitik.


Jag kommer inte att rösta på Socialdemokraterna i höstens val. Det har väldigt lite med bostadspolitik att göra och ännu mindre med den rapport om en ny social bostadspolitik som en särskild arbetsgrupp överlämnade till partiet i förra veckan.

Rapporten kan naturligtvis betraktas på olika sätt, beroende på vilka glasögon man väljer. Jag kan till exempel fastna vid undertonen om den generella bostadspolitiken som Den Enda Vägen, ett lika obegripligt som inkonsekvent förslag om hyrestak vid andrahandsuthyrning och ett svårsmält förslag om barnbobidrag. Eller läsa in hur kohandel mellan olika intressen inom gruppen avspeglas i helheten på ett sätt som reducerar slutprodukten.

Men eftersom jag länge efterlyst ett konstruktivt samtal om en ny social bostadspolitik kan jag lika gärna fokusera på de fönster som arbetsgruppen öppnar. Med de glasögonen ser jag hur lovsången till den generella bostadspolitiken kompletteras med ett lika försiktigt som välkommet medgivande om att den inte fungerar för alla och därför behöver fler komplement. Mellan alla bestämda avståndstaganden till allt vad social housing heter läser jag också att politiken ”inte i de högtravande principernas namn får utelämna de allra svagaste, bara för att vissa förslag inte råkar passa in i det egna tankemönstret” och tolkar det som en hoppingivande öppning för att utveckla de kommunala övergångskontrakten om och när de tidsbegränsade insatserna inte räcker.

Lennart Weiss (Veidekke) tillhör dem som tillsammans med bland andra Boverket och Anna Granath Hansson (KTH) föredömligt bidragit till nyfikenheten på och förståelsen kring andra länders bostadssociala lösningar – och därmed även insikten om att elden inte uppfanns i Sverige. Som arbetsgruppens ordförande låter han lite av det följa med in i rapporten. Det är bra.

Viktigast ändå är problemanalysen som blottlägger de faktiska utmaningarna och tydligheten kring att byggpolitik aldrig kan ersätta bostadspolitik. Här har arbetsgruppen gjort ett bra arbete. Möjligen kunde man önskat att analysen kring de allra svagaste var mer fördjupad, även om uppdragsgivaren skulle uppleva det som känsligt under en pågående valrörelse. Trenden är negativ och utan en ny social bostadspolitik kommer utslagningen att tillta.

Det råder ingen tvekan om att rapporten talar till de egna partikamraterna. Men den som ser förbi alla ”partimarkörer” finner en rapport som tar ett ambitiöst helhetsgrepp på bostadspolitiken. Det saknas än så länge från andra partier – och det återstår att se i vilken utsträckning Socialdemokraterna gör innehållet till sitt. Oaktat det hoppas jag att andra partier låter sig inspireras av såväl ambition som anslag och möter upp med egna genomarbetade och initierade analyser och förslag.

Om och när någon form av politisk stabilitet skapats efter höstens val hoppas vi ju trots allt på breda samtal om långsiktiga reformer, också sådana som berör bostadsmarknaden. Då är det bra om de deltagande partierna har gjort sin läxa och vet vilka områden som behöver adresseras. Det är också bra om de har en tydlig uppfattning om vad som krävs avseende egna eftergifter för att nå överenskommelser om mer än regelförenklingar med marginell betydelse. Att ännu en gång kliva in med ultimativa positioner kring vilka frågor som INTE får diskuteras, än mindre bli föremål för någon förändring, vore ett stort misstag.

Just därför gör arbetsgruppen ett misstag när den okritiskt beskriver hyressättningssystemet som en unik framgångssaga, utan behov av förändringar. Det synes vara den enda sten som kan lämnas orörd i den totala översynen. Möjligen har det spelat roll att en tredjedel av arbetsgruppen till vardags är ledande företrädare för Hyresgästföreningen. Som underlag för reformförhandlingar mellan (S) och allianspartier som varit tydliga med att hyressättningssystemet måste upp på bordet blir rapporten därför problematisk. Helheten förtjänade bättre.

Martin Lindvall, samhällspolitisk chef Fastighestägarna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *