Att produktiviteten i byggsektorn är låg är en väletablerad myt

Under 2017 produktionsstartades 65 000 bostäder, det är tre gånger fler än föregående år. Samtidigt ökade antalet sysselsatta i byggsektorn bara med 10 procent. Mätningen av branschens produktivitet behöver förändras och vidgas. Det skriver Mats Åkerlind, vice VD Sveriges Byggindustrier.


Om man ska ha en meningsfull diskussion om produktivitet måste man rimligen ha en gemensam grund att utgå ifrån nämligen det värdeskapande som uppstår av ett visst nedlagt resursutnyttjande.
Under mycket lång tid har debatten om byggandet handlat om att ”byggkostnaderna i Sverige är de högsta i världen” och att ”produktivitetsutvecklingen är sämre än EKG-kurvan hos en avliden”.
2014 lämnade Sveriges Byggindustrier ett uppdrag till ett antal universitet och högskolor för att få en vetenskaplig analys av ett antal frågor. En av frågorna som vi ställde var om produktiviteten i byggsektorn verkligen är så dålig som debatten gav sken av. Forskarna sammanfattade detta i en rapport som enkelt uttryckt konstaterade att det inte gick att uttala sig om detta då det ”saknades relevant produktivitetsuppföljning”.

Bilden av värdet av en bostad sägs baseras på tre faktorer 1) Läget, 2) läget och 3) läget. Detta synsätt präglar byggsektorn i hög grad. Synsättet innebär att en lägenhet på strandvägen blir lika högt värderad om det utgörs av en jugendfastighet som om det är en friggebod. Det ligger mycket i synsättet. En försäljning av en begagnad bostad i ett bra läge innebär ofta att köparen river ut allt även om det är relativt nytt och ersätter hela den fasta inredningen med inredning som är förenliga med köparens image. En kostnad som är försvinnande liten i förhållande till inköpet av utrymmet som bostaden disponerar i ett attraktivt läge. Även markpriserna i attraktiva lägen speglar synsättet. Det ligger i allas intresse att kommunen tar så bra betalt som möjligt för marken till gagn för kommuninvånarna snarare än att värdet tillfaller en köpare. Detta gör att det är komplicerat för samhället att tillhandhålla billiga nyproducerade lägenheter till svaga inkomstgrupper – en fråga som upptar många politikers tankar nu inför valet.

Den som besökt en normal bostad tillverkad så sent som under nittiotalet upplever en bostad som har flera brister. Ofta förekommer kallstrålning från kalla väggar, golvvärme måste kompletteras med radiatorer under de mycket små fönstren för att undvika kallras, bristfällig ventilation, långsamma spisar, energislukande kylar och frysar, plastmattor i badrum, och sovrum, bullerproblem och kostsam energiförbrukning. Byggandet har på senare år, enligt en undersökning som vi lät göra för något år sedan, präglats av ökad konkurrens och kraftigt ökade krav på kvalitet och standard. I dag är normala hus försedda med god isolering och ventilation, stora väl tilltagna fönster som håller samma energiprestanda som en vägg med den skillnaden att det tillåter instrålning av värme, få problem med kallras, väsentligt lägre energiförbrukning, bättre ljudmiljö, snabba spisar, självavfrostande lågenergikylar och -frysar, klinker och golvvärme i badrum och parkett i alla rum. Trots dessa skillnader uppmärksammas dessa värden väldigt lite i debatten och i prisskillnad. Ofta trivialiseras frågorna genom att man bara framhåller att det är nytt och oanvänt snarare än att det är bättre.

Produktivitetsuppföljningen i byggsektorn genomförs tyvärr i allt väsentligt i statistiska modeller av SCB där hela produktionen oavsett sammansättning jämförs med hela resursutnyttjandet. Modellerna blandar alla typer av produktion såsom om och tillbyggnad, byggservice och nyproduktion men även bostäder, kontor och anläggningar. Det är som att bilindustrin inte skulle hålla isär byggandet av bilarna från service, underhåll och reparation. Modellerna tar inte heller nämnvärd hänsyn till kvalitets- och standardförbättringar respektive teknikutveckling såsom bättre maskiner, BIM med mera och därmed väsentliga värdeökningar i slutprodukten.

Det är heller inte självklart att en rent statistisk analys är mer i överenstämmelse med verkligheten när man granskar produktiviteten i byggsektorn. Den senaste tidens enorma utveckling av byggandet i Sverige där produktionen av bostäder gått från 21 000 startade bostadsprojekt 2012 till 65 000
produktionsstartade bostäder 2017 innebär en mer än tredubblat antal produktionsstarter samtidigt som antalet sysselsatta i byggsektorn ökade med kanske tio procent. Under samma period ökade även produktionen av kontor och industribyggnader, anläggningsinvesteringar och till mindre del ombyggnationerna. Detta borde innebära att produktiviteten ökat våldsamt i byggsektorn. Tyvärr avspeglar sig detta troligen inte i kraftigt förbättrade produktivitetssiffror då byggsektorn påverkas av våra kalkyl- och lönesystems bild av produktiviteten som antalet nedlagda timmar per kvadratmeter och den vandringssägen som sedan länge infekterat debatten kring byggkostnader i hela västvärlden. En vandringssägen i form av en produktivitetsutvecklingskurva som tagits fram sedan lång tid tillbaka och som påvisat en låg produktivitetsutveckling i byggsektorn jämfört med övrig industri i USA. Framtagandet av dessa kurvor har helt olika utgångspunkt och speglar snarare olika tekniker för produktivitetsuppföljning än verklig produktivitet. Problemet är att all debatt och all forskning på något sätt i stort sett hela världen tar sitt avstamp i kurvorna som nu är obsoleta och från ett annat land.

I bilindustrin exempelvis har man ett helt annat angreppssätt än i byggsektorn där man låter en särskild grupp experter värdera värdetillväxten i en ny normal bil jämfört med en normal bil från tidigare modeller. På detta sätt kan man värdera utveckling och därmed värdetillväxt – produktivitet – i ny standard och nya prestanda såsom drivmedelsförbrukning, klimatanläggningar, rostskydd, motorstyrka, fartregister, säkerhet, servicebehov, energislag, väghållning med mera. Expertgruppen kommer oftast fram till att bilen utvecklats i någon del under året, vilket inneburit ett ökat värde för kunden och en ökad produktivitet. Detta i sin tur ger en positiv bild av produktivitetsutvecklingen i bilindustrin.

Det skulle vara intressant att låta göra motsvarande undersökning i byggsektorn för att nyansera debatten och för att vi själva ska få en bättre bild så att vi kan se med större stolthet på det fantastiska arbete som görs av våra medarbetare varje gång de åker till jobbet. Jag är säker på att man även skulle omvärdera och värdesätta nyproducerade bostäders kvalitet och standard på ett helt annat sätt – och inte bara utifrån ett attraktivt läge.

Mats Åkerlind, vice VD Sveriges Byggindustrier.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vänligen håll en god ton när du kommenterar. Personangrepp, rasistiska uttalanden och dylikt är inte tillåtet. Kommentarer som går över gränsen kommer att raderas.