Unga vuxna blir alltmer beroende av sina föräldrar för att de ska kunna ta sig in på bostadsmarknaden. Debatten behöver därför riktas om, mot de unga som varken har en halv miljon i eget kapital eller föräldrar med låneutrymme i förortsvillan. Det skriver Johanna Kull, Sparekonom på Avanza, som också föreslår tre konkreta åtgärder som skulle göra det enklare för unga att köpa en bostad.
Hur går det med bostadsletandet? Den till synes oskyldiga frågan ställde jag till en av mina bästa vänner och förstörde därmed vårens första grillmiddag. För visst blir halloumin extra segtuggad när du tänker på de 300 000 som du ska trolla fram med knäna. Samtidigt som du varje månad skickar 12 000 skattade kronor rätt ner i bordsgrannens ficka.
Unga vuxnas utsatthet på bostadsmarknaden blev extra aktuell för mig i helgen när jag mötte upp mina vänner, för att på en filt i en park njuta av sommarens intåg till huvudstaden. Där satt vi ett gäng högutbildade ekonomer kring 30-strecket. Alla med bra jobb och löner över snittet för vår åldersgrupp, men ändå i högsta grad ett resultat av vilka ekonomiska förutsättningar våra föräldrar hade för 20 år sedan.
För en ung person som efter slutförd utbildning får jobb i Stockholm, finns det idag två alternativ. Köpa sig en bostad eller betala svindyrt för ett osäkert andrahandskontrakt. För många är inte alternativ nummer ett möjligt. En bostadsrätt i Stockholm kostar idag 70 000 kronor per kvadratmeter i snitt. Små lägenheter betydligt mer och tre miljoner för en etta är helt rimligt. För detta behöver du 450 000 kronor i kontantinsats. Det sparar du inte ihop i en handvändning, utan du är i princip beroende av att dina föräldrar sparat åt dig eller att de kan låna på sin bostad.
Det är ingen mänsklig rättighet att bo i bostadsrätt i Stockholm, är ett argument som snusförnuftiga tyckare gillar att slänga sig med. Och visst kan det vara lätt att raljera över unga människors höga krav, när man själv haft tur i bostadsmarknadens lotteri och bott i sin innerstadslägenhet eller förortsvilla i 20 år. Nej förlåt mig, det räcker med 10 år. Då tillhör man ju den välfödda grupp som gynnats av sjunkande räntor och skenande bopriser, samtidigt som man plockar hem den statliga subventionen på 30 miljarder kronor varje år i form av ränteavdrag.
Har du däremot spenderat merparten av de senaste 10 åren i skolbänken är det inte lika enkelt. Då är istället risken stor att du tillhör den grupp som tvingas oroa sig för osäkra andrahandskontrakt, ockerhyror eller ta blankolån till kontantinsatsen. Precis som min vän på picknickfilten. Hens alternativ står nu till att hyra en bekants lägenhet för ett kraftigt överpris. Alltså skicka sina skattade pengar, rätt ner i fickan till en som hade turen att födas med föräldrar som gav hen en flygande start på bostadsmarknaden.
Lösningen på detta är såklart inte enkel. En bostadsrätt kostar vad den kostar och det är inte bara på bostadsmarknaden som vår ekonomiska bakgrund påverkar oss, men visst finns det politiska styrmedel att använda. På mindre än tio år har det ju införts både bolånetak och amorteringskrav gånger två. Något som spelat rätt händerna på dem som redan har och samtidigt knuffat dem som står utanför bostadsmarknaden ännu längre ifrån en värdig boendesituation. Nu borde det rimligtvis vara dags att arbeta för sänkta trösklar även för denna grupp.
Här tre förslag på åtgärder för att förbättra ungas möjligheter att etablera sig på bostadsmarknaden:
- Höj bolånetaket till 90 procent för förstagångsköpare – Kravet på 15 procents kontantinsats är största hindret för unga förstagångsköpare. Ett krav som dessutom spelat ut sin roll efter att det utökade amorteringskravet införts. Med en treprocentig amorteringstakt tar det numera bara tre år att gå från 95 procentig till 85-procentig belåningsgrad.
- Stimulera sparande – inför ett avdragsgillt bosparande i likhet med boligspar i Norge. Det ger unga ökade incitament att bospara och signaleffekten är tydlig.
- Sänk flyttskatten – en sänkt reavinstskatt från dagens 22 procent kan öka rörligheten och därmed effektiviteten på bostadsmarknaden. Hur ska finansierar vi detta? Ja, varför inte ett avtrappat ränteavdrag.
Det här är inga mirakellösningar, men skulle alla bidra till en mer rättvis bostadsmarknad. Nu är det dags att tänka på den grupp som hela tiden glöms bort i debatten. Unga vuxna som varken har en halv miljon i eget kapital eller föräldrar med låneutrymme i förortsvillan.
Mycket bra skrivet Johanna. Jag tycker att dina förslag är riktigt bra men det finns ett förslag (som inte heller jag önskar egentligen) som skulle hjälpa till att lösa problemet och det är fastighetsskatt. Jag vet att det sista vi behöver i Sverige är höjd skatt men i syftet att frigöra ytor så skulle det vara effektivt. Speciellt i kombination med slopad ”flyttskatt”. Idag bor många, framförallt äldre, i stora hus ensamma men de flyttar inte pga skatten och att de får dyrare månadskostnad i en lägenhet.
I övrigt skrev jag en artikel om hur man kan halvera bostadsköerna och öka tryggheten för tusentals hyresgäster förra veckan. Läs gärna.
http://aktiepappa.blogspot.se/2018/05/halverad-ko-till-hyresratter.html?m=0
Håller med Aktiepappa – bra Johanna! Faktiskt var det lite av en nyhet att det går så fort att amortera. Det är viktigt att privata bostadslånen inte växer okontrollerat men jag tror faktiskt att amortering är effektivare än lånetak – och mindre skadligt. Såklart mycket bättre att amortera stor summa än att hyra dyrt i andra hand.
Jag är en av de priviligerade som gjort bostadskarriär, kommer från medelklasshem men har idag en stor lägenhet på östermalm efter många lyckade år i ägd bostad. Min gamla handelskompis som fick en hyresrätt av sin pappa som var högt uppsatt i facket var då vinnaren – nu den största loosern i gänget.
Min slutsats efter att ha bott några år utomlands och med en lyckad bostadskarriär? Det vore väldigt bra för sverige med en rejäl skatt på dyra stora lägenheter och villor. Jag kommer få betala rejält. Men det vore rättvist och bra. Vi skulle får igång flyttkedjorna och kanske inte längre vara det landet som bor på flest kvadratmeter per person.
Mycket bra inläggav Avanzas Sparekonom. Jagvg
Håller med om att en fastighetsskatt bör övervägas. Det bidrar till finansieringen av de sänkta ränteavdragen. Betr bosparandet hade de flesta banker bodparkonto för 45 år sedan. Ju längre ich högre sparande ju mer fick du låna. Kunde du låna.
Bra, men du berör inte den absolut viktigaste anledningen till att Sverige i decennier lidit av en icke fungerande bostadsmarknad – hyresreglering. Det finns väl vid här laget inte någon insatt i bostadsfrågor som med intellektuell hederlighet kan påstå att hyresreglering leder till en rättvis och fungerande marknad. Svartkontrakt, köfiffel, bostadsrätters prisexplosion, orörlighet är några effekter. Samtidigt som detta är väl känt finns det fortfarande ingen rejäl politisk vilja att ta bort planekonomin på det här området. Populism och flathet verkar stå i vägen. Är det inte dags att fler upptäcker att kejsaren är naken?
Jag tror absolut inte på en höjd fastighetsskatt. Skulle detta ske skulle många tvingas från sina hem. Det handlar inte om att man måste flytta till en hyresrätt eller mindre. Många av de som köpt bostad har tvingats till det just för att det inte finns några hyresrätter att tillgå, och deras familjesituation plötsligt ändrats. Man kan således inte bara höja kostnader utan att erbjuda ett rimligt alternativ. Vill man få äldre ut ur sina hus så erbjud subventionerat boende för pensionärer, där hyran ligger runt driftkostnadsnivån på deras gamla villa, och där fördelen är mer socialt umgänge med andra seniorer och mindre skötsel än ett hus. Handpenning går att spara ihop till, och amorteringskrav är viktigt. Men att skatta på redan skattade pengar, vilket det blir med en höjd fastighetsskatt är att driva folk ut på gatan.