Somliga vill bo i täta städer med urbana kvalitéer men majoriteten är nöjda med att ha stadens fördelar på pendelavstånd och uppskattar istället villalivet. Det som byggs nu anklagas för att vara ohållbart ur ett socialt perspektiv. Det kanske är dags att använda all den mark som omger våra storstäder och bygga överkomliga villor? Ett nytt folkhem? Det undrar Ulf Perbo, näringspolitisk chef Transportföretagen och f d statssekreterare med ansvar för bostadsfrågor.
I lokaltidningen Mitt i Tyresö har en insändardebatt försiggått en tid som för många bostadsdebattörer kan förefalla svårbegriplig (se bild nedan). Kommunalrådet har i flera insändare bedyrat att ryktena om att han skulle stå bakom att det ska tillföras urbana kvaliteter eller förtätas i vissa bostadsområden inte stämmer. Bakgrunden är att väljarna/ de boende har rasat efter att det kommit rykten i svang om att ord som ”förtätning” och ”urbana kvaliteter” har nämnts av tjänstemän och politiker i kommunhuset. Särskilt ett beslut att tillåta några enstaka trevåningshus med butiksytor i bottenvåningen i villaområdet Trollbäcken har väckt väljarnas raseri.
Men vänta nu! Är inte urbana kvaliteter något positivt? Innebär inte förtätning fördelar? Svaret är två ja och ett nej.
Ja, i betydelsen att en stor minoritet gillar att bo i förtätade områden med urbana kvaliteter. Därför är höghusbebyggelsen och förtätningen i Tyresö Centrum populär och fri från överklaganden. Därför är det populärt att bo på det lilla området mellan tullarna i Stockholm med stadskvarter.
Ja, i betydelsen att de flesta gillar att för vissa ändamål ha tillgång till sådana områden. Kanske inte längre för att handla, men för arbetsplatser och visst kultur- och serviceutbud.
Nej, i betydelsen att en stor majoritet anser att drömboendet är en bostad på marken omgiven av gräsmattor, fruktträd, blommor, studsmattor, kaninburar och en grill. Med viss distans till grannarna och gott om utrymmen för bilarna, båten, cyklarna och veden. Med tillgång till vissa urbana kvalitéer när så önskas, till exempel genom goda bilförbindelser.
Det förefaller finnas gott stöd för uppfattningen att det råder ett stort underskott på boenden i trädgårdsstäder med tillgång till urbana kvaliteter. Till exempel inom ett avstånd på högst tre mil från centrala Stockholm. Med en bil kör du två mil på under 20 minuter när det inte är rusningstrafik så de boende i sådana trädgårdsstäder har tillgång till den urbana miljöns fördelar (utbud av arbeten och kommersiell, social och kulturell service), men slipper de urbana nackdelarna.
Det finns oändligt med mark inom 30 km från våra städer. Varför planläggs det inte för fullt? Det går att köpa en fin ny villa på totalentreprenad för 1,5 mkr. Nu när larmrapporterna kommer om den bristande sociala hållbarheten i den nyproduktion som dominerat de sista åren kanske egnahemsrörelsen kommer tillbaka. Förre statsministern Göran Persson har länge förutspått detta – han kanske har rätt?
Den oändliga mängden mark inom 3 mil från våra städer som enligt Ulf Perbo kan planläggas finns inte, vilket beror på att kommuninvånarna inte vill planlägga marken där. De vill hellre ha grönområden än nya bostäder, vilket är förståeligt. Om man ska kunna bygga sådana billiga bostäder måste man från statligt håll inskränka den kommunala demokratin och tvinga kommunerna att planlägga mark. Detta är ett lämpligt jobb för Näringsdepartementet, och något som man kanske kan göra som statssekreterare där.
Det finns markägare som vill bygga men inte får det för kommunen där grannar inte har erbjuder något motstånd. Jag känner en markägare som till och med varit beredd att finansiera ett reningsverk men kommunen säger nej.