Livet är fullt av överraskningar och ibland innebär det att bostadsbehovet förändras. Vi tänker ofta på det i positiv bemärkelse, ett nyförälskat par som behöver en större bostad och på sikt kanske ytterligare rum för barn. Men ofta är det också separationer eller rentav dödsfall som förändrar bostadsbehovet. I de fallen är en extra försäkring i form av sparkapital och en plats i hyresrättskön bra att ha men Emma Persson, privatekonom på Länsförsäkringar, efterlyser också möjlighet till fler undantag i kreditgivningen.
I SVT:s hyllade serie ”Bonusfamiljen” fick vi bland annat följa Martin, som efter separationen från sin fru Lisa får flytta hem till sin mamma. Det är lätt att avfärda den godhjärtade men otursförföljda och lite slarviga Martin som en ytterlighet. En dråplig situation avsedd att roa tittarna i en populär tv-serie. Men tro mig, det finns många Martin därute. I en nyligen genomförd studie från Stockholms universitet framkommer att för separerade med barn mångdubblas risken för att behöva återvända till föräldrahemmet om skilsmässan blir ett faktum. Det är helt enkelt inte alla som har råd med ett eget boende när förutsättningarna i livet plötsligt ändras. Bostadsmarknaden skapar konsekvenser för både riktiga och högst vanliga människor.
Det är lätt att fastna i diskussioner och debatter om byggkostnader, utbud och prisutveckling när man pratar om bostadsmarknaden. Men bakom statistiken finns högst vanliga människors levnadsöden. Ungdomar som tvingas bo kvar hemma fast de inte vill, trångbodda barnfamiljer som inte har råd med husdrömmen och människor som tvingas stanna i relationer de inte längre trivs i. Det har skapats ett A- och ett B-lag. Ett åker uppvärmd lagbuss mellan de fina arenorna. Ett annat får släpa sina egna vattenflaskor mellan ojämna grusplaner någonstans i ytterförorten.
Lösningen på detta är förstås inte enkel, men det kan finnas anledning att fundera på en del saker. De nuvarande amorteringsreglerna tillåter långivarna att göra undantag vid närståendes dödsfall, arbetslöshet och skilsmässa. Tänk om det vore möjligt att tillåta samma undantag från bolånetaket eller från kvar-att-leva-på-kalkylen i vissa krislägen som kan uppstå i livet? Mer flexibilitet i våra bostäder vore också eftersträvansvärt. Att ha möjlighet att göra en enkel ombyggnad till den verklighet som vi har statistik på händer många, nämligen en separation och varannan veckas-liv.
Men ett visst eget ansvar måste individen också ta. Det är lätt att invaggas i en falsk trygghet om att livet alltid kommer att se ut precis som det just nu gör. Att precis som Martin ha en önskan om att frysa tiden och för alltid stanna kvar där. Men så ser inte livet ut. Det kan hända precis vad som helst. Det gäller att ha lite kapital eller en plats i en bostadskö som ökar valmöjligheterna för att en kraschad relation inte ska innebära det som för många kanske ses som det värsta tänkbara. Att som medelålders man på väg ut genom dörren tvingas svara på en fråga från sin mamma; ”kommer du hem till maten”?