Regeringen delar ut miljarder i bonus till kommuner som belöning för att de följer lagen. En satsning som boostar statistiken för antalet påbörjade lägenheter. Vilket som av en händelse är den statistik regeringen refererar till när de kallar sin byggpolitik för lyckad. Vad som tycks ha gått regeringen förbi är att det är hushållens förmåga att efterfråga som avgör hur många bostäder som byggs, inte antalet startbesked som kommunerna gett. Det skriver Linda Jonsson, analytiker på Veidekke, i en krönika.
Regeringen satsar ytterligare 95 miljoner på kommunala byggbonusar. Totalt kommer nästan 1,4 miljarder av skattebetalarnas pengar att fördelas till kommunerna i slutet av 2018.
Under 2017 sökte 204 av landets 240 kommuner bidraget och 98 procent av de sökande beviljades bonus. Inte så märkligt med tanke på kriterierna för att få bonus. I praktiken innebär kraven att kommunerna behöver följa lagen, ge startbesked för en bostad och ha en nyanländ person folkbokförd i kommunen. Givet dessa mycket lågt ställda krav kan jag inte undgå att förundras över att fem av de sökande kommunerna inte beviljades bonus.
Hur stor bonus en kommun får avgörs av hur många startbesked de gett och till vilken typ av bostäder. Enkelt uttryckt, desto fler startbesked desto mer pengar. Det finns skäl att stanna upp vid begreppet startbesked; det innebär att en bostadsutvecklare fått klartecken för att påbörja byggnation men bostadsutvecklaren har fem år på sig att färdigställa bostaden och kan dessutom underlåta helt att påbörja byggnationen. Om och när projektet färdigställs avgörs av hushållens förmåga att efterfråga bostäderna.
”Rekord – regeringens byggpolitik har haft effekt. […] Under första halvåret av 2017 påbörjades preliminärt 37 600 lägenheter”, skrev regeringen i ett pressmeddelande i augusti i fjol där de också jublade över att antalet startbesked ökat med 22 procent jämfört med föregående år.
Jag kan inte undgå att notera att regeringen sprider miljarder till kommuner för att de följer lagen och att de med hjälp av byggbonusen boostar statistiken för påbörjade bostäder och framställer sig som hjältar. Till syvende och sist är det hushållens förmåga att efterfråga som avgör hur många bostäder som färdigställs. En kunskap som tycks ha gått regeringen obemärkt förbi.