Stockholm har, till skillnad från vad den styrande majoriteten anser, goda förutsättningar att få fram hyresbostäder med en låg boendekostnad. Det är ideologiska hinder och en socialistisk byggpolitik som står i vägen, det skriver Michael Cocozza styrelseordförande för Botrygg AB.
Ann-Magrethe Livh (v) skrev ett inlägg på SvD Debatt i november om att det inte går att bygga bostäder med investeringsstöd i Stockholm stad samt att man skulle ha landets ”absolut svåraste utgångsläge”. Detta i polemik mot bostadminister Peter Erikssons kritik mot byggandet i Stockholm. Livhs påståenden stämmer inte. De svårigheter som Livh och andra företrädare för majoriteten i Stockholm pratar om är självförvållade. Med ett stort kommunalt markinnehav kopplat till en stark efterfrågan är utgångsläget i Stockholm det bästa i landet vad gäller att bygga billigare hyreslägenheter med investeringsstöd.
Livhs problem orsakas av ideologiska hinder med en socialistisk bostadspolitik där hyresrätter med rimlig hyra ska produceras av kommunala bolag. Bolag med styrelser som sällan har branscherfarenhet och nödvändig sakkunskap. Vidare uppkommer svårigheter när det i exploateringsnämnden sitter politiker som inte förmår styra tjänstemännen i den riktning som majoriteten säger sig vilja arbeta för.
Faktum är att konkurrens mycket sällan tillämpas vid markanvisningar i Stockholm. Det som den rödgrönrosa majoriteten kan stoltsera med, är att man utan konkurrens lämnat en mängd markanvisningar till JM, Skanska, Wallenstam med flera börsföretag nästan alltid till underpris. Samtidigt som ett antal små bostadsföretag bjuder 350-400 kr/ kvadratmeter och år för bostadsbyggrätter i Nacka, kan Stockholm upplåta betydligt mer attraktiv tomträttsmark på Södermalm för 200kr/ kvadratmetern. En generös subvention som lämnas helt utan krav på att viss hyresnivå ska hållas. Torsdagen 1 februari är nästa möte i exploateringsnämnden, då delar de rödgrönrosa ut sammanlagt 65 miljoner i tomtsubventioner till olika företag utan krav på lägre hyror. Om man agerar så Ann-Margrethe Livh – då får man problem med att få fram de billiga bostäderna.
Ett annat sätt för Livh att begränsa konkurrensen har varit att i en och samma markanvisningstävling bjuda ut enorma tomter som den på Hovet, där anbudssumman låg på 2 miljarder. På så sätt blev man av med en mängd små aktörer, samtidigt som man valde bort alternativet med byggnation av billigare bostäder.
Det finns flera företag som är beredda att producera bostäder med investeringsstöd till en hyra om 8500kr/ mån för en 3:a i Stockholm. Men dessa företags stängs ute på grund av den brist på konkurrens som råder. Istället ska folk betala 13000kr/ mån för samma lägenhet byggd på dyr totalentreprenad till kommunala bostadsföretag eller börsföretag.
Förutom brist på hyreskonkurrens vid markanvisningar och den ideologiska låsningen till produktion via politikerstyrda kommunala bolag, har majoriteten misslyckats med att komma tillrätta med de absurt långa planprocesser som råder Stockholm. Dessa tre faktorer har medfört en begränsning av bostadsutbudet i allmänhet och de billigare bostäderna i synnerhet. Den förda politiken har därmed orsakat höga boendekostnader för medborgarna i Stockholm.