Krönika

Det liberala folkhemmet

Linda Jonsson

På 1930-talet – när demokratin slagit igenom och arbetarrörelsen växte – gick det inte längre att ignorera de orättvisa boendeförhållandena. Situationen var densamma i stora delar av västvärlden men lösningarna såg olika ut. I veckans krönika beskriver Linda Jonsson, analytiker på Veidekke, hur det parallellt med det svenska folkhemmet byggdes en liberal motsvarighet i Australien. Historien vittnar om att den som tar det bostadspolitiska initiativet också har fått den politiska makten. I Sverige växer bostadsklyftan sig allt större; vem kommer att ta det bostadspolitiska initiativet den här gången?


Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var den privata hyresrätten den vanligaste boendeformen. Boendestandarden var dock låg, besittningsskyddet svagt och hyrorna höga. Klasskillnaden var tydlig, mellan de som ägde och de som hyrde.

I takt med att industrin växte sig starkare fick arbetarklassen ett allt större inflytande. 1919 fick Sverige allmän rösträtt för både kvinnor och män. Med fullständig demokrati och en växande arbetarrörelse gick det inte längre att ignorera de orättvisa boendeförhållandena. Situationen var densamma i stora delar av västvärlden men lösningarna såg olika ut.

I Australien tog Robert Menzies initiativet och enade borgerligheten i ett nytt parti, Liberals. I ett tal till folket adresserade han ”The forgotten people” med vilka han åsyftade arbetarklassen. Han talade sig varm för allas rätt till en liten bit mark med ett hus och en trädgård att dra sig tillbaka till med familj och vänner. Att förespråka och möjliggöra för också de mindre bemedlade att äga sitt egna hem var en liberal-konservativ strategi för att förhindra spridningen av socialism och kommunism.

Menzies nya parti och politik vann folkets förtroende. Mellan 1949-1972 – under 23 år i sträck – hade de makten. Sedan 1949 har partiet också totalt regerat inte mindre än 43 år. Idén om egnahemsägande tog sig uttryck i statliga lån för att ge, inledningsvis återvändande soldater men senare arbetarklassen, möjlighet att köpa eller bygga sitt egna hem. Stöd till hyresrätt gavs främst genom bostadsbidrag till de som bodde hos privata fastighetsägare, det offentligt ägda beståndet såldes ut som ägarlägenheter med hjälp av kontanta stöd till de boende.

Egnahemsägande som vapen mot socialism och kommunism var en tanke som fanns också hos de liberala och konservativa i Sverige under början av 1900-talet. Här adderades dessutom viljan att reducera emigrationen till USA som motiv. Den liberal-konservativa statsvetaren och politikern Rudolf Kjellén myntade begreppet folkhemmet. Här blev dock utfallet ett annat. Även om begreppet hade konservativa rötter lyckades Per-Albin Hansson omforma det till en tanke om ett hem, ett samhälle som ”icke (känner) till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn.”

Det svenska folkhemmet hade kollektivt ägande och självkostnadsprincipen som ledord. Boende i lägenhet skulle ske genom kollektivt ägande och med gemensamt ansvar för fastigheten (i bostadsrätt) eller hos en offentlig hyresvärd till självkostnadspris (i hyresrätt). Stöd till egnahem gavs men villkorades av en prisreglering vid försäljning. Inte heller bostadsrätter fick säljas till marknadspris och den internationellt välkända boendeformen ägarlägenhet tilläts inte.

Det svenska socialdemokratiska folkhemmet skulle skapa jämlikhet, inte kapitalism. På andra sidan jorden växte parallellt något som vi kan kalla för det liberala folkhemmet fram. I Australien gavs stöd till det egna ägandet med syfte att främja välståndet, medborgarnas tillgivenhet och den individuella friheten.

Det svenska folkhemmet var dyrt. Prisregleringarna skapade inlåsningseffekter och köer till både bostadsrätter och egnahem. Den förda politiken avfolkade centrumkärnorna i de större städerna vilket gav stora utgifter för infrastruktur samtidigt som de ekonomiska vinsterna av att vara en stad uteblev. Subventionerna eskalerade. Mellan 1960 och 1977 steg det totala skattetrycket från 29 till 53 procent.

I kombination med en våg av nyliberalism under 80- och 90-talet, den statsfinansiella krisen i början av 90-talet och EU-inträdet tvingades ett systemskifte fram. Regleringar avskaffades, en skatteomläggning genomfördes och de generella subventionerna avskaffades.

De allmännyttiga bolagens roll förändrades, de ska numer drivas affärsmässigt. Hyresrätten som tidigare har varit kraftigt subventionerad är idag, trots hyresreglering, en dyrare boendeform än det ägda boendet. Det är naturligt då hyran ska täcka fastighetsägarens risk och avkastning men också den service som hyresgästen åtnjuter. Att bo i hyresrätt är bekvämt och fördelaktigt för den som inte vill ta risk eller som vill bo en kortare tid. Boendeformen är också mycket viktig för arbetsmarknaden. Att bo i hyresrätt över tid är dock en av vår tids största fattigdomsfällor.

Genom sjunkande räntor, stigande reallöner och sänkta skatter har bostadspriserna stigit kraftigt. Det har gett dem som äger sin bostad låga boendekostnader samtidigt som det byggt upp övervärden i husen. Det har ökat den ekonomiska klyftan mellan de som äger och de som hyr men också klyftan mellan de som bor på landet och de som bor i tillväxtorter.

De höga bostadspriserna i kombination med hyresgästernas höga boendeutgifter har också höjt trösklarna för de som vill gå från hyrt till ägt boende. För ekonomiskt svaga och unga som inte kan förlita sig på gamla pengar har det nästintill blivit en omöjlighet. Åter igen har det skapats en klasskillnad mellan de som äger och de som hyr.

Vänsterns svar är detsamma nu som då. Att hålla fast vid hyresregleringen, att kraftigt subventionera byggandet av hyresrätter och göra det dyrare att äga sin bostad. Jämlikhet ska åter skipas på bostadsmarknaden.

Sedan 1947 har Liberals regerat i Australien under 43 år. Det kan liknas vid Socialdemokraternas dominans i Sverige, de har under samma tid regerat under 51 år. Det är uppenbart att den som tog det bostadspolitiska initiativet också fick makten.

Alliansen har nu en unik möjlighet att ta initiativet till det nya folkhemmet. Ett liberalt folkhem med fokus på att stärka den individuella friheten genom att på ett kostnadseffektivt sätt säkerställa alla individers möjlighet till klassresa. Frågan är om den svenska borgerligheten har mod nog att ta upp kampen med vänstern denna gång?

Linda Jonsson, analytiker Veidekke

 

Dela på social medier

 
 

2 kommentarer

  • Mats Carlsson skriver:

    Eh, Finansminister Gunnar Sträng och Olof Palme ville ju i princip helt ta bort de regleringar som införts under andra världskriget, men folkpartiledaren Bertil Ohlin motsatte ju sig detta

    Per T Ohlsson om ”Klyddarpartiet”
    https://www.sydsvenskan.se/2013-08-10/klyddarpartiet

    ”Idag framstår det som otroligt, men 1967, med svår bostadsbrist och efter ett svidande socialdemokratiskt bakslag i kommunalvalet 1966, presenterade Tage Erlanders regering ett förslag om att avskaffa den hyresreglering som hade införts under andra världskriget och som i praktiken höll privata investerare borta från hyresmarknaden. Ett av de pådrivande statsråden var Olof Palme, vilket inte var så underligt. Förslaget byggde på tankar som hade formulerats av en briljant ekonom i finansdepartementet och då nära vän med Palme: Assar Lindbeck.
    Finansminister Gunnar Sträng anslöt sig, om än under visst muttrande, och allt såg ut att vara klappat och klart för ett riksdagsbeslut. Även Ohlin och Folkpartiet var kritiska till regleringen. Men när det blev allvar och hyresgäströrelsen började mullra fick Ohlin kalla fötter. En rasande Sträng drog tillbaka propositionen.
    Det förment liberala Folkpartiet klyddade alltså bort en liberalisering av ett bostadspolitiskt system som än idag är bättre på att producera köer än lägenheter. Hyresregleringen finns i princip fortfarande kvar, även om den senare stöptes om till det så kallade bruksvärdessystemet.”

  • Robin Rushdi skriver:

    Väldigt kul att läsa artikeln med historisk inslag som man tidigare inte läst om! Tycker dock att den australiensiska modellen i detta sammanhang är ett föremål för vidare beskrivning då det endast verkar vara fördelar och inga nackdelar? I min, stadsplaneringsmässiga värld, så låter det nämligen som trädgårdsstäder som man byggde och dessa är ju oerhört ohållbara utifrån ett resursperspektiv. Sedan tycker jag att det är lite tråkigt att utifrån ett företags perspektiv göra detta till en vänster/allians fråga då båda sidor, förhoppningsvis, vill skapa en bättre bostadsmarknad utan att marknaden ska fortsätta vara denna oerhört ojämlika situation som den är idag samt att båda sidorna bidragit till situationen som den är idag.

    Som ung, från lägre medelklass och hela sitt liv boendes i hyresrätt så kan jag inte förstå hur marknadshyror kommer hjälpa mig, mina vänner och min familj till bättre förutsättningar när boendekostnaden är så hög som den är. Hyresrätter är dyrare än bostadsrätter och ja det är en ekonomisk förlust att bo i dessa varje månad vilket gör det svårare att spara ihop till något billigare. Alltså är det oturligt nog dyrt att vara fattig i Sverige.

    Sedan vill jag påpeka att visserligen har reallönerna ökat men löneandelen av mervärdet minskat kraftigt. Svenskar är ett av de mest produktiva arbetarna i världen, men mervärdet kommer inte arbetaren tillgodo. Något som skulle kunna hjälpa alla, är om lönerna ökar mer utifrån den faktiska produktiviteten så folk faktiskt har råd att betala mer. För något jag tycker man glömmer när man diskuterar historia är hur samhället faktiskt såg ut då. Från att en person lönearbetade och betalade hyra/kunde köpa sig en lägenhet, blev det mer och mer vanligt att två personer kunde betala. Det visar hur jämlika lönerna var då, jämfört med vad dem är idag. För trots att ”två” betalar idag, är det svårt för de svagaste i samhället att betala sina hyror. Oavsett om det är en ny eller gammal 2-5 rummare på cirkus 7-15’000 kr så är 7000kr dyrt. Det finns självklart olika familjekonstellationer och många lever ensamma i Sverige, men detta är ett exempel på hur en låg lön på säg 22’500 kr drabbas av dagens hyror. 22´500kr är medianinkomsten i Sverige och betyder att det är lika många som tjänar mindre än
    22´500kr som det är personer som tjänar mer än 22´500kr. Så enligt mig behöver något hända med lönerna, eller så får större andel av mervärdet komma in i form av skatt för att sänka hyrorna.

1 Trackback

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Läs vidare inom "Krönikor"

Krönika

Livsomvälvande problem kräver unika lösningar

Emma Persson

Livet är fullt av överraskningar och ibland innebär det att bostadsbehovet förändras. Vi tänker ofta på det i positiv bemärkelse, ett nyförälskat par som behöver en större bostad och på sikt kanske ytterligare rum för barn. Men ofta är det också separationer eller rentav dödsfall som förändrar bostadsbehovet. I de fallen är en extra försäkring i form av sparkapital och en plats i hyresrättskön bra att ha men Emma Persson, privatekonom på Länsförsäkringar, efterlyser också möjlighet till fler undantag i kreditgivningen.

Läs vidare »

Krönika

Årets bolånerapport – en ökad motståndskraft men fortsatt bekymrade myndigheter

Ted Lindqvist

Årets bolånerapport visar att de svenska hushållens belåningsgrad sjunker och att deras förmåga att betala sina räntekostnader också om räntorna stiger är goda. Trots det skriver finansinspektionen att de är fortsatt oroliga för hushållens skuldsättning. En obefogad oro skriver Ted Lindqvist, VD på analysföretaget Evidens.

Läs vidare »

Krönika

Miljardregn till kommuner som följer lagen

Linda Jonsson

Regeringen delar ut miljarder i bonus till kommuner som belöning för att de följer lagen. En satsning som boostar statistiken för antalet påbörjade lägenheter. Vilket som av en händelse är den statistik regeringen refererar till när de kallar sin byggpolitik för lyckad. Vad som tycks ha gått regeringen förbi är att det är hushållens förmåga att efterfråga som avgör hur många bostäder som byggs, inte antalet startbesked som kommunerna gett. Det skriver Linda Jonsson, analytiker på Veidekke, i en krönika.

Läs vidare »

Krönika

Attefall: Det spelar ingen roll om du röstar rött eller blått i kommunvalet

Stefan Attefall

Det är inte partifärgen på kommunens ledande parti som avgör om det byggs bostäder eller inte. Det är de ledande kommunpolitikernas förståelse för bostadsfrågorna, dess vilja att prioritera bostadsbyggandet och förmåga att skapa en drivande tjänstemannaorganisation som är avgörande. Det skriver Stefan Attefall i veckans krönika.

Läs vidare »

Krönika

Planmonopolet ger färre och dyrare bostäder

Ingemar Bangtsson

Monopolet leder till en ineffektiv planprocess. En alternativ planläggning bör därför erbjudas i de fall kommunen inte planlägger inom skälig tid. Det skriver Fil.dr Ingemar Bengtsson, fastighetsvetenskapliga institutionen vid Lunds Universitet.

Läs vidare »

Krönika

Dags att plocka upp kronan?

Linda Jonsson

Politikerna har abdikerat till förmån för finansinspektionens makrotillsyn. Något som kommer att leda till ett minskat byggande med 25-30 procent de kommande åren. Om 199 dagar går regeringen till val med ett kraftigt sjunkande bostadsbyggandet och en akut bostadsbrist. Hur avser allianspartierna svara på det? Det undrar veckans krönikör, Linda Jonsson, analytiker på Veidekke och fri moderat debattör.

Läs vidare »

Krönika

Om det bara fanns en fastighet på jorden

Robin Rushdi Al-Salehi

Om det bara fanns en fastighet på jorden, den absolut sista fastigheten, hur skulle vi då använda och förvalta den? I veckans krönika skriver Robin Rushdi Al-Salehi, hållbarhetsförvaltare på Hemsö, om fastighetsbranschens behov av att anpassa sig till det faktum att jordens resurser inte är oändliga.
Läs vidare »

Krönika

Hyresgästföreningen: Vi behöver inte social housing

Marie Linder och Martin Hofverberg

Sverige behöver inte social housing. Bostadspolitiken är och ska även fortsatt utgöra en del av den generella välfärdspolitiken. Fokus bör ligga på att komma till bukt med de orättvisa villkoren som råder mellan upplåtelseformerna och bristen på finansiering vid lågkonjunktur, det skriver Hyresgästföreningens Marie Linder och Martin Hofverberg.

Läs vidare »

Krönika

Ett gyllene tillfälle att säkra kvalitén

Charlotta Holm Hildebrand

Svängningen på bostadsmarknaden är ett gyllene tillfälle att säkra kvalitén i bostadsbyggandet genom att låta arkitekter bidra med kloka lösningar som är både hållbara och kostnadssänkande. Det skriver veckans krönikör Charlotta Holm Hildebrand, t.f. förbundsdirektör vid Sveriges Arkitekter.

Läs vidare »

Krönika

Ulf Perbo – då vänder det uppåt igen!

Ulf Perbo

Ulf Perbo, näringspolitisk chef på Transportföretagen och f.d. statssekreterare för bostadsfrågor, har många gånger förr varit framgångsrik i sina spaningar om bostadsmarknadens utveckling. 1989 spådde han 90-talskrisen och i maj i fjol spådde han höstens nedgång. Har han rätt också denna gång?

Läs vidare »

Krönika

Längre försäljningstider – en möjlighet för konsumenterna

Emma Persson

Svenskarna har oroväckande dålig koll på grundläggande ekonomi. Dessutom visar forskning på att människor har en irrationell syn på finansiell risk. Som bostadsköpare bör de längre försäljningstiderna på bostadsmarknaden utnyttjas och ses som en möjlighet att verkligen sätta sig in i de ekonomiska frågorna. Samtidigt måste bankerna, mäklarna och bostadsutvecklarna göra allt som står i deras makt för att förenkla för konsumenterna. Det skriver Emma Persson, boendeekonom på SBAB.

Läs vidare »

Krönika

Attefall: Därför blir bostadspolitiken inte en valfråga

Stefan Attefall

Trots att vår bostad – eller bristen på bostad – är ett av de vanligaste samtalsämnena oss människor emellan och trots att boendeutgiften är den enskilt största utgiften för väljarna så kommer bostadspolitiken inte att bli en valfråga heller den här gången. Frågans komplexitet, de långa ledtiderna och bristen på en öppen konflikt mellan de båda blocken är orsaken, det skriver Stefan Attefall, stretegisk rådgivare och f.d. bostadsminister.

Läs vidare »

Krönika

Politiken abdikerar – ekonombyråkraterna tar över

Lennart Weiss

Regeringens brist på agerande i frågan om finansinspektionens skärpta amorteringskrav är ytterligare ett tecken på en farlig utveckling där politikerna lämnar över alltmer maktbefogenheter till ekonom-byråkraterna. Det menar Lennart Weiss som analyserar den maktpolitiska dimensionen bakom höstens amorteringskrav.

Läs vidare »

Krönika

Flyttskatten – ett av många problem på bostadsmarknaden

Bo Söderberg och Bengt Hansson

Reavinstskatten utgör en del av transaktionskostnaden vid en flytt vilket likt det svenska hyressättningssystemet påverkar rörligheten på den svenska bostadsmarknaden negativt. I Sverige är det billigt att bo och dyrt att flytta vilket gör att marknaden gynnar insiders på bekostnad av dem som står utanför. Det skriver Bengt Hansson och Bo Söderberg med anledning av Daniel Waldenströms inlägg på Ekonomistas där han ifrågasätter reavinstbeskattningens effekt på rörligheten.

Läs vidare »

Krönika

Arkitektkåren – en del av orsaken till bostadsbristen?

Jerker Söderlind

Kan en del av bostadsbristen bero på att medborgare överklagar förslag till nya bostäder för att de tycker att de nya hus de ska få som grannar är fula? Går det rentav att skylla arkitekterna för en del av bostadsbristen? Det undrar arkitekten Jerker Söderlind som genom att studera två arkitekturpriser undrar om det som arkitekterna prisar verkligen är vad medborgarna önskar.

Läs vidare »

Krönika

Regeringen ökar osäkerheten

Lennart Weiss

Idag meddelade regeringen att finansinspektionens förslag till ytterligare amorteringskrav ska genomföras från den 1 mars nästa år, detta trots att förslaget sågats i flera remissinstanser. På presskonferensen svarade Per Bolund svävande på frågor runt regeringens konsekvensanalys. Regeringen och Finansinspektionen underskattar konsekvenserna för Stockholm och Mälardalsregionen och riskerar att förstärka den nuvarande oron på bostadsmarknaden, skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke.

Läs vidare »

Krönika

Det är byggandet och inte priserna som bör vara debattens fokus

Stefan Attefall

Debatten kretsar idag kring bostadsprisernas utveckling. Priser som till följd av de goda makroekonomiska förutsättningarna inte kommer att förändras dramatiskt. Genom fixeringen vid prisernas utveckling missar vi dess effekt på bostadsbyggandet, vilket är prisutvecklingens verkligt problematiska konsekvens. Det skriver Stefan Attefall, strategisk rådgivare och fd bostadsminister.

Läs vidare »

Krönika

När politiken kapitulerat…

Lennart Weiss

När politiken kapitulerat för bostadsfrågan håller myndigheterna i taktpinnen. Resultatet är kreditrestriktioner som inte bara hämmar byggandet utan också gör det allt svårare för dem som står längst från bostadsmarknaden att ta sig in. Det skriver Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke Sverige.

Läs vidare »

Krönika

En ingenjör i skogen är viktigare än tio baristor i Stockholm

Ulf Perbo

Det är inte bara i storstäder innovationskraft skapas. De företag vars innovativa miljöer svensk ekonomi och utveckling länge lutat mot återfinns inte sällan i mindre städer eller rentav i skogen. Att hela Sverige ska leva bör således vara en viktig del av den nationella bostadspolitiken, skriver Ulf Perbo, idag näringspolitisk chef på Transportföretagarna, tidigare statssekreterare för bostadsfrågor och chefekonom på Sveriges Byggindustrier.

Läs vidare »

Krönika

Klimatförändringarna och byggandet – dags att ta ansvar!

Johnny Kellner

Klimatförändringarna kan komma att drabba kommunerna hårt. Det är inte bara så att planerade och befintliga bostäder riskerar att stå i vatten när sjö- och havsvattennivån höjs utan också dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut. Därför måste både kommunerna och byggbranschen ta sitt ansvar för att förhindra förödande konsekvenser av de klimatförändringar som inte går att undvika och se till att klimatpåverkan framöver minskar dramatiskt. Det skriver Energi- och klimatstrategen Johnny Kellner.

Läs vidare »

Krönika

Så bygger vi Sverige attraktivt, sunt och säkert

Catharina Elmsäter-Svärd

Byggtakten är fortfarande inte i nivå med befolkningsökningen. Fler måste få möjlighet att känna det framtidshopp vi människor gör när vi har ett jobb att gå till, en bostad att bo i och goda möjligheter att resa däremellan. Det skriver Catharina Elmsäter-Svärd, vd för Sveriges Byggindustrier.

Läs vidare »

Krönika

Markfrågan: Dags att ta grundlagen på allvar!

Hans Lind

Kommunernas sätt att hantera planläggningen av mark strider mot grundlagen, i vilken det står att det allmänna ska trygga rätten till bostad. En liten småhustomt i utkanten av en större stad kostar 2-3 miljoner. Kostnaden för infrastruktur och att ta jord- eller skogsbruksmark i anspråk borde inte vara högre än att slutpris till kund skulle kunna vara 500 000 kr.  Skillnaden däremellan är en konsekvens av den utbudsbrist som kommunerna genom sitt markmonopol skapar, skriver Hans Lind, professor i fastighetsekonomi.

Läs vidare »

Krönika

Det händer om det vänder

Ulf Perbo

I maj förutspådde Ulf Perbo i en krönika här på bostadspolitik.se att bostadspriserna skulle sjunka. På Stockholms bostadsmarknad är det nu ett faktum. Under hösten har priserna stagnerat eller sjunkit något. Bostadsmarknaden håller andan. Vad skulle egentligen ske om det på allvar vänder? I Veckans krönika beskriver Ulf Perbo, näringspolitisk chef på Transportföretagen, konsekvenserna.

Läs vidare »

Krönika

Så bygger vi det nya klassamhället

Lennart Weiss

De kreditrestriktioner som redan införts och de som skymtar vid horisonten drabbar de unga och ekonomiskt svaga absolut hårdast. Dessutom ställs krav på amortering i en takt som saknar rationella argument, lån är till för att möjliggöra för individer och företag att sprida kostnaderna över en livscykel. Genom restriktionerna ”växer ett nytt klassamhälle fram med boendet och tillgången till ”gamla pengar” som ett av dess viktigaste kännetecken.” skriver Lennart Weiss, Kommersiell direktör på Veidekke.

Läs vidare »

Krönika

Vad är bostadspolitik i vår tid?

Håkan Bengtsson

”Ett viktigt skäl till att bostaden också måste vara en politisk fråga är att de ekonomiska teorierna om jämvikt på marknaden inte håller streck i verkligheten. Samtidigt som bostadssektorn förstås är infogad i marknadsekonomin krävs politiska insatser för att en maximalt stor andel av befolkningen ska kunna bo och leva i en bra bostad”, skriver veckans krönikör Håkan Bengtsson. Håkan är grundare och VD för tankesmedjan Arenagruppen och räknas som en av socialdemokraternas mest inflytelserika idédebattörer.

Läs vidare »

Krönika

Har vi råd att göra om samma misstag?

Jan Jörnmark

De regleringar av både hyres- och bostadsrättsmarknaden som präglade Stockholms bostadsmarknad under efterkrigstiden fram till 70-talet skapade, tillsammans med de stora subventionerna för att bygga ut staden, ohållbara kostnader för infrastruktur samtidigt som politiken hämmade Sveriges tillväxt. ”När Peter Eriksson nu åter väckt frågan om att bygga nya städer i skogarna mellan Stockholm, Uppsala och Nynäshamn finns det goda skäl att fundera över varför samma strategi avbröts i början av 1970-talet”, skriver veckans krönikör Jan Jörnmark.

Läs vidare »

Krönika

Vem har makten i bostadsköpet?

Emma Persson

Kvinnor är inte sämre på att ta ansvar för bostaden och dess finansiering, de är inte heller sämre på att hantera en borrmaskin. Det handlar bara om erfarenhet, kultur och gamla hjulspår. ”Ett jämställt ägande och att kräva att stå på lagfarten för det hus man köper och bor i borde vara självklart”, skriver Emma Persson, boendeekonom på SBAB, i veckans krönika.

Läs vidare »

Krönika

Kommer det vi bygger idag snart att stå tomt?

Maria Pleiborn

Just nu jublar politikerna över att vi bygger mer än på länge i Sverige. Det har nämligen blivit en etablerad sanning att vi behöver 710 000 nya bostäder. Men vad kommer politikerna att säga när Boverkets nya prognoser visar att de bostäder vi bygger idag snart kommer att stå tomma? Veckans krönikör Maria Pleiborn, demograf på WSP, skriver om hur politiken försvårar de demografiska prognoserna och riskerna det leder till.

Läs vidare »

Krönika

Så kan vi bygga 40 % fler lägenheter

Matilda Bäcklund och Mårten Lindström

I en rykande färsk studie framgår att det går att bygga upp till 40 % fler lägenheter i ett redan planerat bostadsområde med bibehållen god standard om bland annat kraven på ljus, buller och tillgänglighet ses över. I veckans krönika beskriver studiens författare, Mårten Lindström och Matilda Bäcklund, vad som har gått snett och hur det går att åtgärda!

Läs vidare »

Krönika

Bostadspolitiken måste hantera elefanten i rummet

Jan Åman

Den 14:e juni presenteras Framtidslabbet på Politikerveckan Järva. Att lanseringen sker just där är allt annat än en slump. Det handlar om att uppdatera lösningar för de grundläggande mänskliga behoven, skriver veckans krönikör, Jan Åman, Creative Director i A Lab och A house och f.d. initiativtagare till ”Stockholm at large” och ”samtalslaboratoriet” Färgfabriken.

Läs vidare »

Krönika

Bostadsbubblan som snart ska brista – en vald sanning

Lennart Weiss

Gång på gång målar media upp en bild av Sverige i en bostadsbubbla. Utan granskning används dåliga analyser som faktaunderlag för nyheter om bubblan som snart ska spricka. Det menar Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke. I veckans krönika bemöter han de dåligt underbyggda argumenten och reder ut de vanliga missförstånden.

Läs vidare »

Krönika

Dags för en rejäl höjning av bostadsbidraget

Stefan Attefall

Bostadsbidraget är fördelningspolitiskt träffsäkert och fyller en viktig funktion för ekonomiskt svaga grupper. Bidraget har dock urholkats kraftigt under de senaste 20 åren och fungerar idag i praktiken som en förlängning av försörjningsstödet. Det finns starka motiv att ompröva synen på bostadsbidraget och göra det till en central del av en fungerande bostadspolitik, menar Stefan Attefall.

Läs vidare »

Krönika

Ulf Perbo – ”Nu kommer nedgången”

Ulf Perbo

1989 förutspådde Ulf Perbo 90-talets bostadskrasch i SvD (se bild), nu förutspår han en ny nedgång. Enligt Perbo har vi ingen bostadsbubbla i formell bemärkelse, utan likt vid bostadskraschen på 90-talet är en nedgång driven av fundamenta att vänta. De samhällsekonomiska konsekvenserna är dock desamma, fallande byggpriser och en minskad konsumtion. I veckans krönika beskriver han de fundamentala problem som ger upphov till hans oro, han hade rätt 1991 har han det också 2017?

Läs vidare »

Krönika

Får vi en bättre fungerande bostadsmarknad om äldre flyttar ”hemifrån”?

Maria Pleiborn

Ett mål för vår äldrepolitik i Sverige har länge varit att äldre ska få möjlighet att bo kvar hemma så länge som möjligt. Det är önskvärt både för de själva och för samhället som helhet. Ålderdomshem har avvecklats och på senare år även äldrebostäder av annan form i en rasande takt. I stället har vi byggt ut hemtjänsten och gett möjlighet att bygga om äldres bostäder för bättre tillgänglighet. Är det en hållbar politik på sikt? Det undrar veckans krönikor Maria Pleiborn, demograf och senior rådgivare på WSP.

Läs vidare »

Krönika

Därför misslyckades S-kongressen med att lösa bostadsfrågan

Kristina Alvendal

Kristina Alvendal, stadsbyggnadsexpert och fd moderat statsbyggnads- och fastighetsborgarråd, kritiserar socialdemokraterna för dess brist på självinsikt inför och under kongressen i april. Partiernas kongresser eller stämmor är tänkta att vara ett forum för medlemmarnas åsikter att komma fram men i praktiken är det partistyrelsen som bestämmer menar Alvendal. För att lösa bostadskrisen krävs nytänkande och mod att ifrågasättande gamla sanningar, bristen på det är enligt veckans krönikör orsaken till kongressens fruktlöshet.

Läs vidare »

Krönika

Paketeringsutredningen kan leda till lägre bostadsbyggande

Bo Nordlund

Bo Nordlund, Tekn. dr samt Redovisnings- och värderingsspecialist på fastigheter, beskriver väntan på paketeringsutredningen som en nagelbitare för branschen. Trots att förslaget mött stor kritik kommer det att skickas ut på remiss. I veckans krönika delar Nordlund med sig av sina reflektioner och de tänkbara effekterna på transaktionsintensiteten och fastigheternas värde.

Läs vidare »

Krönika

Finansinspektionens bolånerapport – en krokig färd mellan fakta och retorik

Ted Lindqvist

Finansinspektionens bolånerapport landar i samma bekymrade tonläge som det som Riksbanken vanemässigt brukar hålla sig med. Ändå visar Finansinspektionens rapport att belåningsgraden för nytagna lån liksom på den samlade lånestocken är rekordlåg och att hushållen aldrig haft så stora säkerhetsmarginaler som idag. Finansinspektionens rapport presenterar en krokig färd mellan fakta och retorik, menar Ted Lindqvist, VD för analysföretaget Evidens.

Läs vidare »

Krönika

Stuprörstänkande och brist på kunskap kan få oöverblickbara konsekvenser

Kunskapen om hur bostadsmarknaden är ofta låg bland de politiker och myndigheter som hanterar olika delfrågor inom bostadspolitiken. Det gör att man inte inser vilka oöverblickbara konsekvenser som inträffa, i all synnerhet om flera olyckliga åtgärder skulle råka vidtas samtidigt. Vad som krävs är fler ”hängrännor”, d v s ökad kunskap och en helhetssyn när det gäller bostadsmarknadens funktionssätt, skriver f d bostadsminister Stefan Attefall.

Läs vidare »

Stäng fönstret