Kan en del av bostadsbristen bero på att medborgare överklagar förslag till nya bostäder för att de tycker att de nya hus de ska få som grannar är fula? Går det rentav att skylla arkitekterna för en del av bostadsbristen? Det undrar arkitekten Jerker Söderlind som genom att studera två arkitekturpriser undrar om det som arkitekterna prisar verkligen är vad medborgarna önskar.
Låt oss titta på två exempel. Den 28 november utdelades i Sverige två arkitekturpriser:
Sveriges arkitekter med 13 000 medlemmar har via en liten expertjury utsett, som de anser, sveriges bästa nybyggda hus, skissernas museum i Lund. Av fyra nominerade i tävlingen, har arkitekt och byggherre, Elding Oscarson genom Jonas Elding och Johan Oscarson samt Statens Fastighetsverk genom Maria Nordh, utsetts till mottagare av Kasper Salinpriset (bild 1).
Arkitekturupproret med 29 000 medlemmar har i en medlemsomröstning (med drygt 2 000 röstande) utsett det nybyggda kontorshuset vid Gamletullsgatan i Halmstad till årets fulaste nybygge. Av tio nominerade i tävlingen har arkitekt och byggare, arkitektkontoret Design genom Jan Åkerblad och Skanska genom Mia Trahn, utsetts till mottagare av Kasper Kalkonpriset (bild 2).
Bild 1. Tillbyggnaden till höger ”Skissernas museum” i Lund har fått Kasper Salinpriset. Bild 2. Kontorsbyggnaden i Halmstad som fått Kasper Kalkonpriset.
Kasper Salin-juryns motivering var:
”I form av ett nutida tillägg i en beprövad arkitekturtradition skapas vackra och välkomnande rum som kan lyfta verksamheten till nya nivåer. Tätt samarbete mellan arkitekt och en ambitiös byggherre har resulterat i en precist och noggrant genomförd utbyggnad som stärker kopplingen till museets samlingar och omgivande parkrum.”
Arkitektupprorets motivering var:
”Rå betong kan aldrig någonsin bli vackert annat än för modernister – som måste gå en flerårig arkitektutbildning för att lära sig den hårda vägen att uppskatta materialet. För oss andra ser det bara ut som ännu ett brutalistiskt fuskbygge som verkar ha stått där sedan sjuttiotalet och ådragit sig tydliga fuktskador över hela fasaden.”
Sveriges Arkitekter har enligt sin hemsida fyra långsiktiga mål.
”1) För alla som engagerar sig i samhällsbyggandet är Sveriges Arkitekter den mest trovärdiga kunskapskällan och den givna samtalspartnern. 2) Politiken och näringslivet ska förbättra förutsättningarna för arkitekturen och villkoren för arkitekten. 3) Alla som engagerar sig i samhällsbyggandet förstår hur arkitektur kan skapa värden och nytta för individen och för samhället i stort. 4) Arkitektens arbete och kompetens värderas högt av beställare, arbetsgivare och branschen i stort och våra medlemmar värderar sitt medlemskap högt.”
Frågorna är nu:
1) Hur kommer det sig att vinnaren i Sveriges Arkitekters (Kasper Salin-priset) tävling kom på 7:e plats i Arkitekturupprorets medlemsomröstning om årets fulaste hus?
2) Hur kommer det sig att betongklumpen i Halmstad inte var nominerad till pris i Sveriges Arkitekters egen tävling om årets bästa hus?
3) Vore det helt befängt att omformulera Sveriges Arkitekters fjärde långsiktiga mål till: ”Arkitektens arbete och kompetens värderas högt av medborgare, användare och samhället i stort och våra medlemmar åtnjuter högt förtroende bland allmänheten”?
Såväl politik, journalistik som arkitektur är att betrakta som förtroendebranscher. Politiker och journalister anstränger sig ständigt för att, åtminstone försöka, förtjäna förtroendet att företräda och representera de medborgare som de ser som sina yttersta uppdragsgivare. Av Sveriges Arkitekters mål framgår att organisationen har en helt annan världsbild.
Det är beställare, arbetsgivare och ”branschen i stort” som ska uppskatta arkitektens arbete, inte medborgarna.
Om politiker och journalister hade samma begränsade och narcissistiska självbild skulle deras målsättningar se ut ungefär så här:
”Vi politiker har som långsiktigt mål att vårt arbete och kompetens värderas högt av beställare, arbetsgivare och politikerbranschen i stort.” Jag tror inte att denna form av ”klarspråk” skulle mildra tendenserna till politikerförakt. Vad tror du?
Journalisterna skulle på ett liknande sätt jobba hårt för att ”vi i journalisternas organisation verkar för att vi ska bli allt mer uppskattade av ägarna till tidningar, tv- och radiokanaler och mediebranschen i stort”. Hoppsan!
Därför undrar jag; När kommer Sveriges Arkitekter att som första och främsta långsiktiga mål sätta ”att skapa en byggmiljö som motsvarar medborgarnas önskemål om att kombinera skönhet, glädje och trygghet med praktiska och ekonomiskt överkomliga lösningar som underlättar en hållbar och trivsam framtid genom att rita populära och vackra miljöer”?
Motivering; Det är allmänt bekant att en del av bostadsbristen beror på att medborgare överklagar förslag till nya hus. Jag skulle tro, utan att kunna bevisa det med siffror, att en orsak är att medborgarna tycker att de nya hus som de ska få som grannar är fula. Om detta stämmer är arkitektkåren en del av problemet med bostadsbristen. Med vackrare hus och en annan målformulering skulle de kunna bli en del av lösningen. Vad säger arkitekternas organisation?
Lysande formulerat! Efter att i sextio år sett hur städer byggts sönder med förfulande modernism o brutalism är folk trötta på pastischer på lådarkitektur som på sin höjd var en kul grej 1960!