40 miljarder kronor anser regeringen sig kunna spendera. Alla bidrag höjs – utom bostadsbidraget. Budgetpropositionen kallas Samhällsbygget – men innehåller ingen politik för fler bostäder. Det skriver Stefan Attefall i veckans krönika.
Jag läser regeringens budgetproposition och ser samtidigt på ett TV-program om bostadsbristen i Norrköping. Flyktingar bor trångt i utdömda bostäder, en av de intervjuade berättar om att bara en spis fungerar på 60 boende. Företrädare för det kommunala bolaget berättar att det står 30 000 hushåll i den kommunala bostadskön och ett kommunalråd skyller på EU.
Bilden från Norrköping är densamma runt om i landet. Trots att vi bygger på samma höga nivå som under miljonprogrammet är behovet än större av fler bostäder. Vi måste anstränga oss ytterligare för att bygga mer under en följd av år. För att det ska vara möjligt måste bland annat det regelförenklingsarbete som både förra och nuvarande regeringen bedriver fortsätta under många år till. På det sättet kan planprocesserna förkortas och kostnadsdrivande regler avskaffas. Allt sådant är viktigt för att långsiktigt få fram mer och billigare mark och för att motverka de höga produktionskostnaderna.
Men en högre byggtakt är inte hela lösningen. Ökad rörlighet krävs också. Vi bygger bara uppemot två procent av bostadsbeståndet varje år. 98 procent är redan byggt. Hur vi nyttjar det beståendet är nog så viktigt. Och då handlar det om hur hyressättningssystemet fungerar liksom hur flyttskatterna är utformade.
Men inte heller det räcker. Vi behöver också en ny social bostadspolitik som stödjer hushållen att efterfråga de bostäder som byggs, som underlättar inträdet på bostadsmarknaden för ungdomar, för de med lite lägre inkomster och för alla nyanlända som fått stadiga inkomster.
Men om allt detta finns inte ett ord i regeringens nyligen framlagda budgetproposition. Inga nya initiativ. Inga resonemang om hur en ny modern social bostadspolitik skulle kunna utformas. Inget om hur hushållen ska få verktyg att efterfråga de bostäder vi bygger. Inget om vad vi kan lära av Norge eller andra länder. Inget om vilka ambitioner regeringen har för att svara de nyanlända som i TV-programmet undrar var de ska kunna bo. Inget om hur ungdomar ska få tag i sin första lägenhet. Inget om hur undersköterskan ska ha råd att betala hyran i en nyproducerad lägenhet eller köpa sig en bostadsrätt.
Av de 40 miljarder kronor som regeringen anser sig ha råd att spendera anses varken bosparande eller startlån kunna inrymmas. Alla bidrag höjs – utom bostadsbidraget.
Samhällsbygget – kallas budgetpropositionen. Det var i alla inte bygget av en bostad för alla som åsyftades.