Kvinnor är inte sämre på att ta ansvar för bostaden och dess finansiering, de är inte heller sämre på att hantera en borrmaskin. Det handlar bara om erfarenhet, kultur och gamla hjulspår. ”Ett jämställt ägande och att kräva att stå på lagfarten för det hus man köper och bor i borde vara självklart”, skriver Emma Persson, boendeekonom på SBAB, i veckans krönika.
En krönika om bostadsmarknaden eller bostadspolitik kommer så lätt att handla om marginaliserade grupper. Grupper som står utanför bostadsmarknaden och/eller har svårt att ta sig in på densamma. Men jag tänkte att den här skulle handla om något annat. Om två grupper som ofta interagerar och samarbetar med varandra vid bostadsköpet men som ändå verkar ha olika roller och i många fall en skev maktfördelning sinsemellan.
Enligt World Economic Forums rapport Global Gender Gap Report var Sverige det fjärde mest jämställda landet i världen år 2016. Och visst har vi i Sverige kommit långt på många områden när det gäller jämställdhet, längre än många andra länder. Men det finns mycket kvar att göra. Bland annat, enligt mig, inom området boendeekonomi. För enligt en undersökning som SBAB genomfört visar det sig att kvinnor är mer stressade än män vid bostadsköp. Särskilt de moment som handlar om strikt ekonomiska aspekter som budgivning och att välja bindningstid på lånet stressar långt fler kvinnor än män. Hur kan det komma sig?
En förklaring ligger säkert i att det i många heterosexuella förhållanden fortfarande är männen som fattar de ekonomiska besluten och tar hand om privatekonomin därhemma. Ett bostadsköp är en av de största finansiella transaktionerna ett hushåll gör och är man inte van att hantera ekonomiska frågor ökar såklart stressen när det väl gäller. Min bestämda uppfattning är att det är en upplevd oförmåga hos kvinnor, inte en sanning. Det handlar inte om att kvinnor skulle ha sämre fallenhet, det handlar snarare om bristande erfarenhet. På samma sätt som det faktum att det oftast är mannen som hanterar borren och sågen därhemma inte handlar om att män är mer lämpade. Det handlar helt enkelt om att de har använt en borr fler gånger. Det man gör ofta blir man också bra på.
Ytterligare en förklaring ligger i kvinnors inställning till risk. Enligt en undersökning från Fondbolagens förening uppger betydligt fler män än kvinnor att de är benägna att ta risker i sitt sparande. Och det i en värld där ett ökat risktagande ofta betyder möjlighet till högre avkastning. Att köpa bostad på en marknad med dagens prisnivåer kan säkerligen kännas nog så riskabelt. Men den som inte vågar och tar för sig kan gå miste om saker. Lantmäteriet har beräknat att när det kommer till småhus, Sveriges vanligaste boendeform, förfogar män över ett 181 miljarder högre taxeringsvärde än kvinnor. Detta eftersom män idag äger 51 procent av lagfartsandelarna för småhus medan kvinnor äger 42 procent. Ett jämställt ägande och att kräva att stå på lagfarten för det hus man köper och bor i borde vara självklart.
Att kunskap är makt är vedertaget. För att få makt gäller det alltså att vara påläst. SBAB:s undersökningar om sparande visar att fler män vet vilken ränta de har på sparkontot. Män har också i högre grad jämfört olika aktörer innan de valde bank för att få högsta möjliga sparränta. De vet helt enkelt mer för att de har läst på och gjort sin hemläxa. Det här är normalt sett inte särskilt svåra saker men det måste prioriteras bland alla andra måsten. Och eftersom kvinnor fortfarande utför mer obetalt hushållsarbete i hemmet så finns det kanske ingen tid kvar. Det är lättare att låta den som har borrat förut borra igen än att själv riskera att göra fel.
Även vid en bostadsaffär är kunskap makt. Den skaffas exempelvis genom att jämföra snitträntor, titta på försäljningspriser i området och helst också genom att fundera ut vad andelstalet i bostadsrättsföreningen egentligen säger. Det är inte svårt, men det tar lite tid och det borde vara något som båda könen ägnar sig åt. Fundera på vem som oftast använder borren hemma hos er och om det händelsevis också råkar vara den som har mest koll på boendeekonomin.