Den urbana sektens arrogans och mytspridning om invånarna på landsbygden banar väg för populister skriver Ulf Perbo, näringspolitisk chef på Transportföretagen, i veckans krönika.
Ekonomen och författaren Kjell A Nordström väckte viss uppmärksamhet när han hårt kritiserade alla som inte bor i Stockholm. ”Där finns inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, bara träd. Åker du dit kommer du hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar.” Områden utanför Stockholm kallade han för skräpytor och exemplifierade med Värmland och Gotland.
Stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle drar åt resonemanget ett varv till och är i en intervju i Stadsbyggnad inte bara kritisk mot att det bor människor utanför Stockholm utan även mot att inte alla i Stockholm bor centralt (bara ca 15 procent av Stockholms befolkning bor innanför tullarna). ”Det finns naturresurser som måste förvaltas, jord- och skogsbruk, gruvdrift, lokala kulturföretag och så vidare. Då är det motiverat att bo på landet. Att bo i förorterna till de stora städerna är däremot någonting annat, det kan sägas vara en hundra år gammal patriarkal uppfinning då bara en i hushållet pendlade till jobbet.” Ståhle menar alltså att man trots allt får acceptera att några gruvarbetare, bönder och skogsarbetare behövs utanför centrala Stockholm, men att det inte kan försvaras att folk bor i kranskommuner och villor.
Detta är dock en alltför glättig bild av boende utanför Stockholm enligt Expressens krönikör Sven Olof Karlsson. Alkoholiserade knäppgökar är en bara början för att beskriva människor på landsbygden, och i en krönika fördjupar han bilden. De är också beväpnade, kriminella, missköter sina barn, sexualbrottslingar, ointelligenta och djurplågare. De luktar också illa.
Många skrattar åt den arroganta urbana sekten, men de kan göra skada för samhällets utveckling. Den stora potentialen för bostadsbyggande och de bostäder som uppfyller majoritetens bostadsdrömmar, småhus med trädgård, skulle hotas. Deras bisarra teorier sprids idag i kretsar där framförallt personer inom den kommunala planeringsvärlden rör sig. Givet det kommunala planmonopolet är det ett hot mot en demokratisk och humanistisk samhällsutveckling.
Det bor bara 300.000 personer i Stockholms innerstad men 9,7 miljoner i resten av Sverige. Den urbana sekten har ett problemformuleringsövertag i media men det är kanske dags för den stora majoriteten att resa sig? Stad-land konflikten har blivit central i den politiska debatten i många länder och den urbana sektens arrogans riskerar att bana väg för populister. I en folkomröstning om var knäppgökarna bor skulle nog Södermalm vinna stort över landsbygden.
Ulf Perbo,
Näringspolitisk chef på Transportföretagen