Just nu jublar politikerna över att vi bygger mer än på länge i Sverige. Det har nämligen blivit en etablerad sanning att vi behöver 710 000 nya bostäder. Men vad kommer politikerna att säga när Boverkets nya prognoser visar att de bostäder vi bygger idag snart kommer att stå tomma? Veckans krönikör Maria Pleiborn, demograf på WSP, skriver om hur politiken försvårar de demografiska prognoserna och riskerna det leder till.
Årets Almedalsvecka går snart av stapeln och en vanlig inledning i beskrivningen av programpunkterna som handlar om bostadspolitik är: ”I Sverige behöver vi bygga 710 000 nya bostäder de närmaste åren och 255 av 290 kommuner har bostadsbrist.” Men hur säkra vi är på att det är så? Och om det inte är så, hur är det då? Hur stort är behovet av nya bostäder i Sverige och hur stor är bostadsbristen – egentligen?
Det är siffror från Boverket som refereras i Almedalsprogrammet. De har regeringens uppdrag att beräkna behovet av fler bostäder. Boverket använder sig av underlag från SCB (Statistiska Centralbyrån) för att göra beräkningarna. Det är befolkningsprognoser, data över hushållsstruktur och hushållsbildning samt bostadsbestånd och byggande som ligger till grund för dem. Varje år genomför Boverket också den s.k. bostadsmarknadsenkäten där alla kommuner i landet svarar på frågor om bostadsbehov och byggande. Via den enkäten kommer uppgiften om antal kommuner med bostadsbrist.
Hur säkra och bra är dessa underlagsmaterial och hur bra blir beräkningarna? Jag vill påstå att det aldrig tidigare varit så svårt att göra befolkningsprognoser som det är idag och jag vill också påstå att kommunerna aldrig haft så svårt att bedöma behovet av bostäder tidigare. Anledning är att befolkningsstrukturen i landet allt mer styrs av politiska beslut. När vi gick från att ”öppna våra hjärtan” till stängda gränser slogs i ett slag möjligheten att göra tillförlitliga befolkningsprognoser undan. Den enskilt viktigaste faktorn för att kunna beräkna Sveriges framtida befolkning och befolkningstillväxt är nämligen storleken och strukturen på invandringen. Prognoser försvåras också av kommunplaceringen av nyanlända. Den ryckiga bostadspolitiken och det faktum att byggbranschen är starkt konjunkturberoende leder också till ett kraftigt varierande byggande över tid.
Under lång tid gjorde SCB prognoser över invandringen där den långsiktiga nivån låg kring 70-80 000 invandrare per år. För några år sedan förändrades de bedömningarna till nivån 115 000. I förra årets befolkningsprognos låg den sammanlagda invandringen för åren 2017-2020 på totalt drygt 700 000. I årets prognos har bedömningen minskat till 550 000 invandrare. Orsaken är en förändrad politik. De flesta invandrare är unga och har ofta familjebildningen framför sig. I övriga fall har de redan en familj, men med den förändrade politiken är det osäkert om de kommer att kunna förenas. Hur politiken förändras påverkar alltså behovet av nya bostäder framöver, något som Boverkets beräkningar inte tar hänsyn till eftersom alla prognoser och antagande bygger på hur det varit tidigare. Gamla antaganden om familje- och hushållsbildning håller inte längre.
Den nya bosättningslagen som trädde i kraft i mars 2016 gör att fler kommuner i landet växer till följd av nyanlända (personer som fått uppehållstillstånd och blivit folkbokförda). Det är många kommuner i Sverige som idag är glada över befolkningstillväxten efter år av utflyttning, tomma bostäder och rivningar av delar av de allmännyttiga bostadsbestånden. Nu har de dock istället brist på både bostäder och skolor. Frågan är hur länge.
Alla har rätt att flytta och vi vet att bara hälften av de nyanlända bor kvar i den kommun de först folkbokförde sig i efter fem år i Sverige. Att till följd av bosättningslagen göra bedömning av långsiktigt bostadsbehov i en kommun blir därmed svårt.
Om det är svårt att beräkna bostadsbehovet framöver så är det ännu svårare att beräkna efterfrågan på nyproduktion. Byggandet ökar just nu och alla politiker applåderar utvecklingen. Det har blivit en etablerad sanning att vi behöver 710 000 nya bostäder. Vad kommer politikerna att säga när Boverkets nya prognos visar att byggandet idag ligger högre än behovet de närmaste åren? Är det beräkningarna som är fel eller är det något fel på uppdraget? Ska vi dra i handbromsen i tid eller stå med kostnaderna för tomma dyra lägenheter igen? Om vi får en långsiktigt hållbar bostadspolitik, inte en kortsiktig byggpolitik, kan vi bygga 40 000 bostäder per år vilket är en rimlig nivå över tid.