I en rykande färsk studie framgår att det går att bygga upp till 40 % fler lägenheter i ett redan planerat bostadsområde med bibehållen god standard om bland annat kraven på ljus, buller och tillgänglighet ses över. I veckans krönika beskriver studiens författare, Mårten Lindström och Matilda Bäcklund, vad som har gått snett och hur det går att åtgärda!
I ett färskt utvecklingsprojekt* visar vi att man med några avsteg från dagens byggregler och tillämpningen av dem i ett planerat bostadskvarter kan bygga 40 % fler lägenheter. Vi gör några avsteg från trafikbullerreglerna på utsidan av fasad, men inte inne i lägenheterna. Vi tillgänglighetsanpassar bara var femte lägenhet för full tillgänglighet, men gör alla lägenheter besökstillgängliga. Vi gör avsteg från dagens krav på både dagsljus i kök och möjlighet att avskilja köket från andra rum. Vi belyser också hur underjordiskt garage och markanpassning driver upp kostnaderna, och vi ger exempel på hur man skulle kunna bygga attraktiva små vindslägenheter utan tillgänglighetskrav, t.ex. för veckopendlare.
Vi behöver fler lägenheter i Sverige, och vi behöver bygga sådant som de boende har råd med. Olika människor har olika krav och önskemål, dessutom varierar dessa över tid.
Dagens regelverk utgår i allt väsentligt från den bostadsforskning som ägde rum på 60- och 70-talen, då kärnfamiljen på fyra personer var huvudinriktning för planeringen. Idag har vi en stor mängd enpersonshushåll. Vi har veckopendling med dubbelt boende. Vi har individuella livsstilar med de mest skiftande önskemål om standard och utrustning. Vi har också ett entydigt byggherreansvar, den som bygger något som inte efterfrågas får själv stå sitt kast. Byggreglerna borde utformas och tillämpas så att arkitekternas och byggherrarnas kompetens och kreativitet stimuleras.
Regelverket utgörs inte bara av Boverkets byggregler och dess krav. Genom allmänna råd och deras hänvisningar till standarder blir regelverket i praktiken betydligt mer detaljstyrande än vad som varit avsikten. Genom tilläggskrav i andra förordningar blir regelverket komplext och svåröverskådligt. Genom kommunala särbestämmelser och särtolkningar blir det svårt att utveckla lösningar som godkänns i hela landet. En arkitekt måste vara duktig på att navigera i regelverket och på ett eller annat sätt blir kreativiteten lidande. Vi ritar ”korrekta” bostäder, det är inte alltid liktydigt med ”bra”.
Hur borde det då se ut? Det finns förstås inga regler som inte kommit till av en anledning men ett lappverk av regler kan till slut bli oöverskådligt. Standardisering är i grunden bra för att dra nytta av erfarenheter och bidra till effektiva processer men det gäller också att ha frågorna levande och ständigt utveckla till det bättre:
- Trafikbuller – lägg mer kraft på utveckling av bullerdämpning vid källan.
- Dagsljus i kök – se till helhetsintrycket av bostaden, en mörkare del kanske
kompenseras av andra fördelar. - Tillgänglighet – stimulera utveckling av bättre hjälpmedel, här kan finnas många sätt
att förbättra. Fondera del av de besparingar som görs om bara en del av bostäderna tillgänglighetsanpassas fullt ut. De fonderade medlen kan användas till riktigt bra lösningar för dem som verkligen behöver. - Parkeringsnormer – ta hänsyn till hur bilägandet kan förväntas minska i storstäderna, där dyrbara garagelösningar kan sänka ekonomin i många projekt.
- Naturanpassa bebyggelsen i stället för att slentrianmässigt uppfylla krav på maxlutningar på anslutningsvägar.
- Undvik kategoriboenden – det som passar för en ung student kan passa lika bra för en veckopendlande minister.
Mårten Lindström, oberoende konsult More10 AB
Matilda Bäcklund, Creative Manager på Arkitema
*SBUF – Svenska Byggbranschens utvecklingsfond, Fler, billigare och bättre bostäder, maj 2017.
Ska vi till stora delar bygga bostäder enligt vad krönikörerna säger återgår vi till Hedenhös. Låter synnerligen skarpt. Låt mej ta några exempel. Tränga ihop lägenheter i storstadsområden där trängseln redan är ett faktum verkar urdumt. Dessutom i standard som vi avskaffade i Sverige redan på 30- och 40- talen. Därjämte ökad trängselbebyggelse utan garageringsmöjlighet, urdumt. Bilen är ett faktum. Men låt bilägarna betala hyra för produktionskostnaden undviker man att kostnader tas ut i boendet. Slutligen bör vi inrikta bostadsbyggandet i glesbygd och dess tätorter. Här finns gott om svängrum.
Alla kan inte bo i Stockholm och dess närorter. Ej heller i vare sig Göteborg eller Malmö.
Men folk vill kanske inte bo i glesbygd utan bor hellre i en lgh i storstad även om det blir trångt och standarden är något lägre. Att det skulle vara att gå tillbaka till 30- och 40-talet är ju knappast med sanningen överensstämmande.
Även idag finns i många kommuner ledig mark men ingen vill bo där.
Varför besökstillgänglighet inte fungerar i praktiken, se följande video:
https://vimeo.com/273841076